Pedagogiska utgångspunkter

Om jag idag skulle planera för undervisning i klass med tillgång till digital teknik hur skulle det då se ut?

Det finns ett antal pedagogiska utgångspunkter som jag skulle vilja ha:

• Det mest grundläggande för att skapa en bra grund för lärande är för mig relationerna som byggs mellan elever och lärare. Alla de punkter som kommer nedan vilar på att det finns ett klimat som bygger på trygghet och tillit.
• Autensitet - att skapa lärprocesser som är på riktigt. Att öka kontaktnätet utanför skolan.
  Verktyg: Skype. Hang-out. Wikipedia
• Elever kan driva sitt eget lärande. Betyder att det finns situationer där som lärare inte måste ha den yttersta kompetensen utan kan överlåta åt elever att stå för utbildning. Exempelvis kan jag vara väldigt tacksam över om det i klassen finns någon elev som behärskar iMovie om jag bestämt att vi ska arbeta med film. Jag kan överlåta det rent tekniska utbildande till elven och inrikta mig på mer relevanta saker för elevernas lärande.
• Att arbeta tillsammans med andra elever utgör en viktig grund för utvecklingen av det egna lärandet. Att grundregel är att processer drivs i grupp, sedan kan examinationsformer vara individuella. Tilltalad av upplägget som vi kunde se på Globala gymnasiet.
  Verktyg: Delade dokument i Drive. Site. Blogg.
• Kamratrespons - eleverna utgör resurser för varandra i sitta lärande.
  Verktyg: Delade dokument i Drive. Gemensam Site. Blogg.
• Transparens - elever kan ta del av vad andra elever i klassen producerar och reflekterar kring.
  Verktyg: Site. Blogg.
• Bedömning för lärande - att det är väsentligt att eleverna har en möjlighet att verkligen kunna förändra utifrån den respons som ges.
  Verktyg: Delade dokument i Drive.
• Kreativitet och variation. Att kunna använda många vägar för lärande och redovisande av kunskaper. I detta ingår att till exempel kunna arbeta med bild, ljud och film.
  Verktyg: iMovie. Garageband podradio. YouTube. Soundcloud.
• Att kunna dokumentera arbetet på ett sätt som gör att det går att dela med sig av till andra lärare.

Hur publika ska vi vara?

En fråga som dök upp idag i samband med planering tillsammans med bibliotekspersonal: Hur publika ska vi på skolan vara med det arbete som vi gör?
Ett svar som snabbt kom upp var att det är väl otroligt bra att vara publik med lärares arbete/tankar likaväl som vi ser det som en viktig drivkraft i elevernas lärande. Det vore härligt att kunna skapa en skola som fullt ut använder den digitala tekniken som finns på plats till att bli mer transparent.
Då uppstår en delar-kultur i vidare bemärkelse. När man som lärare ska planera ett visst undervisningsmoment är det inte alldeles ovanligt att man söker information på internet för att se om det finns någon annan lärare som har jobbat med något liknande och att det går att hämta idéer från detta.

Vad är det då som gör att det kan vara svårt att själv ta klivet att göra planeringar, reflektioner o s v tillgängliga för en bredare publik?
Två svar dyker upp på denna fråga. För det första finns det troligtvis en stor farhåga att öppna upp sitt klassrum bildligt talat för hela världen. Det vi gör anser vi inte vara något speciellt och det finns en oro för att det är lätt att bli kritiserad. Eventuellt finns det även en koppling till klassiskt jante-tänk i detta, som lärare ska man inte ägna sig åt självhävdelse eller sticka ut. För det andra kan det finnas en form av ekonomiskt rättvisetänk. Det som jag har lagt ner en massa kraft och tid på ska minsann ingen annan kunna ta "gratis".
Utöver detta kan det även finnas tankar om att skriva publikt kan vara hämmande, eftersom jag är medveten om att det som publiceras kommer att kunna läsas/ses av vem som helst. Här gäller det väl att tänka efter och använda rätt verktyg vid rätt tillfälle.

Vad kan vi göra för att det ska bli mer naturligt att göra skolan mer transparent och att arbeta mer publikt med det som vi gör?
Avdramatisera det som har med publicering att göra. Så länge det handlar om min profession ska det egentligen inte vara några problem att jobba publikt med stora delar.
Vänd på perspektivet. Hur ska vi jobba för att det ska vara så intressant för andra att de faktiskt är beredda på att lägga tid på att ta del av det som vi publicerar?