måndag 23 juni 2014

afkVarberg 2014

Svensk skola befinner sig idag i kris, eller finns det en annan historia att berätta också? Efter två dagar
på afkVarberg finns det faktiskt en annan historia än den som beskrivs i media. Det som framför allt har slagit mig under dessa dagar är att det finns ett enorm engagemang på olika håll och nivåer. Skolsmedjans skapande av afkVarberg är ett praktiskt utslag för detta engagemang. Aktiva inom skolan som går samman med syftet att skapa en mötesplats för alla som vill utveckla svenska skola i positiv riktning, med övertygelsen att vi bäst gör detta tillsammans.

Det program som satts samman dessa dagar var väldigt väl avvägt. Bra relevanta föreläsare, tid för diskussioner och reflektioner med övriga deltagare och ett intressant grepp med Pecha Kucha.

Ylva Källman
Bland annat framhöll hon att det som är specifikt för lärare är den passion som finns för yrket. Hon ser detta som kärnan att bygga utveckling kring. Vidare pratade hon om att bygga en lärande organisation mycket handlar om vår vilja att lära av varandra. Inom en lärande organisation blir det också viktigt att sprida goda exempel. Ylva hävdar att vi är duktiga på att sprida och rapportera avvikelser i olika organisation, men att vi behöver bli bättre på att rapportera "tillvikelser", alltså sådant som fungerar bra.

Per Kornhall
Per är bland annat författare till böckerna Barnexperimentet och Alla i mål. I den förstnämnda går han igenom senaste decenniernas skolreformer i Sverige. Hans slutsats i korthet är att vi hade ett relativt väl fungerade skolsystem i Sverige och sedan bestämdes att allt skulle ändras. Alla dessa reformer genomfördes utan konsekvensanalyser och än värre utan att det kopplades någon vettig utvärdering till dem. Vi ser idag en skola där det går allt sämre för allt fler elever.  Mot bakgrunden att en lyckad skolgång är det bästa vaccinet mot misslyckande vi kan ge våra ungdomar blir det allt viktigare att se till att alla elever lyckas i skolan. Enligt Per måste skolutveckling kroka arm med lärare och drivas utifrån det som motiverar lärare. Bäst sker detta genom kollegialt lärande. På min läslista hamnade nu Alla i mål.

Måns Adler
Grundaren av streamingtjänsten Bambuser framhöll sin viktiga drivkraft att demokratisera teknologin. Måns pekade på ett antal viktiga händelser i vår omvärld där Bambuser hade spelat en avgörande roll för människor att kunna förmedla det som händer, bland i motstånd mot regimer. Det är här som Måns framhåller den förenkling ny teknologin som ett "vapen", när det som tidigare övervakat blir övervakade. När Måns talar till skolan direkt ber han oss att inte förenkla för eleverna, det är frustrationen som talar om när jag lär mig saker.

De afktalks som jag deltog i under dessa två dagar hade vissa röda trådar som dök upp: Värdet av det kollegiala lärandet. Det var givande att höra hur kollegialt lärande organiseras i olika verksamheter allt från förskola till gymnasium. Ledningens betydelse framhölls i flera sammanhang som betydelsefull för skolutveckling, men även det ansvar som vilar på varje enskild lärare.

Av de Pecha Kucha som framfördes under afkVarberg tog jag mycket intryck av Christian Jerhovs teori om myrkolonioptimering. Liksom myrorna lämnar efter sig doftspår för andra myror att följa när de hittat mat lämnar vi "doftspår" efter oss i den digitala världen när vi hittat något bra. Vi likar, +ar, retweetar, delar o s v och på så sätt skapar vi digitala spår att följa. Vi bygger helt enkelt en delakultur där alla kan bidra. Det pågår en tyst revolution som inte uppmärksammas i medier.

Ett inte oviktigt inslag var den elevmedverkan som fanns. Visst har vi fantastiska elever som både kan underhålla genom trolleri och delta i pedagogiska samtal. Som på den något ledande frågan från Viktoria om vilka lärare de haft under de senaste fyra åren kan svara "Världens bästa". Det är viktigt att hålla i minnet att även detta är en beskrivning av svensk skola.

Det är med stor inspiration som jag lämnar Varberg och det är härligt att se allt det engagemang som finns för att göra den svenska skolan än bättre. Det finns idag flera positiva signaler att det på flera håll pratas pedagogik och lärande (tyvärr inte så mycket på nationell politisk nivå) i syfta att våra elever ska få en bra skola. Det pratas om kollegialt lärande, en förändring från att lärarjobbet varit ett ensamjobb til att vara ett gemensamt ansvar. En förändring som jag tror är mycket positiv på flera sätt. Lärarjobbet idag är så komplex att det är svårt att klara allt på egen hand. Det handlar även om att bygga upp ett självförtroende bland alla som jobbar i svenska skola, det är lätt att tappa det om det bara är negativa bilder som får genomslag. Det behövs fler personer för att bygga ett sådant självförtroende, det är inget ensamjobb. I ett sådant sammanhang kan delakultur även bidra till att skapa positiva bilder av vad som händer i skolan.



Stort tack till "smederna" för ett väl genomfört afkVarberg, hoppas på återseende.

Inga kommentarer: