SETT2015, Fridolin och likvärdighet

Genom att välja styrnings- och ledningsspåret på SETT2015 fick jag ett färdigt program som helt och hållet utspelade sig i sal M12 på Kista-mässan. Programmet var ett upplägg av föreläsningar, samtal, paneldebatter och interaktiv teater. Allt detta hölls samman av André Pops.

De tre teman för årets SETT var Demokrati 2.0, Kollegial lärande och Post-IT.

Först ut var utbildningsminister Gustav Fridolin som i samtal med André Pops beskriv sin bild av svensk skola och den utveckling han vill driva. Utan att överdriva är det en helt annat sätt att både beskriva skolan och vad som behöver göras än vad tidigare utbildningsminister fört fram. När Fridolin får frågan om hur den skola som han vill se ser ut svarar han som han gjort många gånger tidigare “Att det är en skola där varje elev varje dag blir sedd”. Ett bra svar som uttrycker en viktigt grundbult, men jag tycker att Fridolin nu skulle kunna lägga till en kommatering i detta svar och även samtidigt uttrycka alla elevers rätt till lärande.

Gustav Fridolin i samtal med André Pops

I samtalet berörs även det kollegiala lärandet som en viktig faktor för att utveckla lärares kompetens och här pekar Fridolin på tiden, rektors ledarskap och statliga initiativ i samverkan för att lyckas. Med statliga initiativ menar han att Matematiklyftet och Läslyftet är goda exempel på där lärare lär kollegialt.

När det gäller digitaliseringen inom skolan, som jag i detta inlägg väljer att fokusera kring, säger Fridolin att den inte ska vara något som kommer utöver det som görs i skolan, det är dags att lämna tänket med datasalar. Därför skrivs inte digitaliseringen in i olika texter som något som har ett egenvärde, exempelvis nämner Fridolin att om man talar om elevers läsinlärning så är det idag en själklarhet att den sker bland annat med digitala verktyg, det är inget man behöver skriva in specifikt. En av de “faror” som jag kan se vid skolans nu kraftiga digitalisering är att det finns en stor risk att det uppstår digitala klyftor, mellan elever, skolor, kommuner. Här säger Fridolin att det är allas vårt ansvar att bygga över de digitala klyftorna.

Om vi då på allvar ska kunna jobba med den frågan som jag ser som en viktigt del i skapandet av en likvärdig skola i Sverige kommer det att krävas en del saker. Fridolin som utbildningsminister måste släppa detaljfrågor så som mobiltelefoners varande eller inte i klassrummen och istället låta professionella lärare avgöra den typen av frågor. Här känns det som att nuvarande utbildningsminister sitter fast i sin företrädares argumentation. Istället behövs ett genomgripande arbete för att se till att vi inte bygger in ojämlikheter när det gäller elevernas möjligheter att utveckla sin digitala kompetens.

Dagen efter Fridolin och Pops samtal införs på DN Debatt ett inlägg av gymnasieläraren Håkan Danielsson där han för fram uppfattningen att datorerna ska kastas ut ur klassrummet för att eleverna ska lära sig mer. Vad artikeln framför allt visar är Danielssons oförmåga att se den potential som de digitala verktygen kan ha för undervisning, en potential som ligger bortom användandet av datorn som rent anteckningsverktyg. Ur ett elevperspektiv blir Håkanssons hållning djupt problematisk, det bygger in ojämlikheter i vårt utbildningssystem.
Det fanns mängder av skolledare på plats för att lyssna på Fridolin under SETT2015 och säkert var det många av dem som också läste Danielssons inlägg på DN Debatt dagen efter. Som skolledare bör det väckas en hel del tankar kring båda dessa saker. Om vi ser till debattinlägget i DN så finns det ett klart skolledarperspektiv på detta: Hur förhåller vi oss till lärare som fortfarande inte har lämnat frågan om de digitala verktygen ska användas i undervisningen? Vi har den viktiga frågan hur de digitala verktygen ska användas för att förstärka pedagogen att jobba med nu, samtidigt ger Håkansson uttryck för att en del inom skolan fortsatt sitter fast i frågan om.

Jag ser en klar risk i dagens skolsverige att den pågående digitaliseringen kommer att bygga in klyftor och skapa en ojämlikhet. Det finns lärare, skolor, kommuner som på ett seriöst sätt arbetar med digitaliseringen av undervisningen och sedan finns det de som fortsatt sitter fast i frågan om. Att fortsatt undervisa våra elever utan att på allvar ta in den digitala demensionen kan för att låna John Deweys ord leda till ett "framtidsrån": "If we teach today´s students as we taught yesterday´s we rob them of tomorrow".

Modellskolan

Högskolan för lärande och kommunikation i Jönköping

30 mars var en stor dag för många pedagoger och andra i Jönköping. På Jönköpings högskola hölls då en konferens som på olika sätt visade resultat av det stora pedagogiska projektet Modellskolan. Modellskolan går tillbaka fem år i tiden då politiker i Jönköping såg på Ribbaskolan och inte alls var nöjda med resultaten på skolan och eleverna uttryckte dessutom låg trivsel.
Det fattades då beslut om att något radikalt måste göras. I samarbete med högskolan i Jönköping drogs projektet Modellskolan igång. Ett viktigt fundament som infördes var att man skulle bygga en skola på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet och att målet var full måluppfyllelse för alla elever. Lärare skulle bli producenter av egen didaktisk kunskap. Elevernas lärande satts i fokus och lärare blev forskare i sin egen verksamhet. Det innebar att förutom heltidsarbete som lärare så bedrev lärare studier på högskolan motsvarande halvfart. En annan viktig komponent i denna omfattande kompetensutvecklingsinsats var att alla skulle vara med. Som lärare hade man möjligheten att säga nej men då jobbade man inte kvar på skolan. En ingång som säkert krävt mer än ett facklig möte.

När Modellskolans resultat efter fem år redovisas i form av seminarier, föreläsningar och paneldiskussioner är det mycket goda resultat. Nådde man full måluppfyllelse för alla elever? Nej men meritvärdena har ökat markant. Elever uttrycker en ökad trivsel och trygghet. När Skolinspektionen gjorde sin analys av Ribbaskolan september 2013 fanns ingen anmärkning. Så slutsatsen man drog kring projektet var att det varit väldigt lyckat, men även tufft att driva.

Det som jag tar med mig från konferensen:

• Vikten av den så kallade styrkedjan. Att det finns ett sammanhållet fokus i hela kedjan; politik - förvaltning - skolledning - lärare - elever. Det är ett antal tuffa beslut som politiker i detta sammanhang har fattat och det gäller att få dem väl förankrade. Förmodligen har det funnits ett antal tillfällen där skolledning har blivit ifrågasatt och då gäller det att tydligt hålla fast.

• Ett gemensamt fokus på skolan. I skolan idag är min erfarenhet att vi av olika skäl har svårt att ha ett gemensamt fokus när det gäller skolutveckling. Vi springer på många olika bollar samtidigt och vi spelar inta alltid i samma lag. Det är många frågor som pockar på uppmärksamhet och i samband med exempelvis låga resultat i PISA tillkommer fler. Exempelvis olika "lyft" (matematiklyft, läslyft) som ska genomföras för att elevernas resultat ska bli bättre. Allt detta är behjärtansvärt, men det finns en risk att vi inte jobbar med ett gemensamt fokus utan kör med olika bollar i olika lag. Lärare från Ribbaskolan vittnade om hur viktigt det varit för deras utveckling att ha en gemensam utgångspunkt för hela skolan. Att med kollegialt lärande som medel ha sin undervisning som grund och analysera den för att helt enkelt bli bättre som lärare.

• Stolta lärare. Det var mycket tydlig för mig när jag lyssnade på några av de lärare som redovisade sina resultat hur stolta de var. De hade professionaliserat sin lärarroll och Modellskolan hade gett dem verktyg för att analysera sin undervisning. Bland annat har de använt sig av skuggning med protokoll i ett kollegialt lärande och haft gemensam forskningslitteratur som  underlag för diskussioner i forskningsteam. Även filmning har använts som verktyg för att analysera undervisningen. Lärare beskriv hur de under projektet fått en vidgad syn kring vilken betydelse undervisningen har för elevernas lärande. De har i linje med det gjort en förskjutning mot elevers lärande.

I den avslutande diskussionen kring framgångsfaktorer lyftes fyra viktiga delar upp.

Att ha ett gemensamt mål för alla.

Att våga hålla i även när det blåser.

Att ha ett väl utvecklad systematiskt kvalitetsarbete.

Att lärare vet hur elever gör när de lär sig. 

Alla skolor i Sverige kan inte arbete utifrån samma förutsättningar som Modellskolan jobbat med, men jag ser att det finns många tankar att lyfta med sig i all form av skolutveckling som i dag bedrivs.

Videoanalys som verktyg att utveckla undervisning

I samband med att vi har haft utbildning av våra SYL (särskilt yrkesskickliga lärare) tillsammans med LIN Education och Anders Söderberg har metoden att videoanalysera sin undervisning aktualiserats.

Videoanalys med SYL och Anders Söderberg

Videoanalys av undervisningen är ett mycket kraftfullt verktyg för att utvecklas som lärare i sin yrkesroll. Genom att filma och sedan utifrån bestämda kriterier analysera det som förmeddelas i filmen kan saker tydliggöras för läraren. Att använda filmen som verktyg frigör lärarens analys från tid och rum. Det är inte möjligt att samtidigt som man befinner sig i aktiv undervisning analysera det som sker på ett djupare och på ett mer reflekterande plan.

För det flesta av oss finns det en tröskel som vi måste ta oss över innan vi verkligen kan göra en djupare pedagogisk analys av oss själva på film. Den tröskeln är att det upplevs som väldigt konstigt att se och höra sig själv, speciellt i en undervisningssituation. Rösten känns inte igen och det finns många saker i kroppsspåket som man inte är medveten om innan man ser det på film. Visst kan det finns vissa saker som man kan fundera över om man ska förändra i sitt kroppsspråk, själv funderar jag över om jag ska vifta lite mindre animerat med händer och armar, samtidigt bör vi kunna komma till en punkt där vi accepterar att detta är jag. Att endast studera det ytliga som sker och med sig själv i fokus leder inte till en djupare analys av mer intressanta fenomen i  undervisningen. Acceptera och ställ inte för höga krav på det rent tekniska när du filmar, att göra det allför komplicerat med speciell filmutrustning ökar risken för att det inte blir av alls. Den enkla tillgången till teknik i form av dator, smartphone, surfplatta innebär att vi hela tiden bär med oss möjligheten att filma. Ett beslut att filma ska kunna fattas med ganska kort varsel i stort sätt i samband med att jag är på väg att starta upp en lektion kan jag fatta beslutet att filma den.

För att sedan verkligen kunna jobba med analysen av undervisningen blir det väsentligt att avsätta tid för detta. Det är i det fallet bättre med kortare tider med täta intervaller än att avsätta längre tid mer sällan. Helt enkelt att hitta en tid i veckoschemat.

Jag tror också att det är bra att skapa någon form av mall som lärare när man ska analysera sin undervisning i samband med att man ser filmen. Kan även vara bra att ha ett antal mallar utifrån vad det är som man vill specifikt studera vid varje tillfälle. Exempel på sådana mallar där frågor kopplas till: Tydliggörande av mål - hur tydlig är jag när jag förklarar för eleverna?, Interaktion mellan lärare och elever - hur ser min kommunikation med gruppen ut?, Genusperspektiv - är pojkar och flickor lika aktiva under lektion?, hur fördelar jag min tid mellan pojkar och flickor? 
Detta är bara några aspekter som kan vara intressanta att använda vid analys av den egna undervisningen. 

Det är viktigt att inte bara stanna i analysen utan att vid varje tillfälle även dokumentera hur jag tänker förändra utifrån det jag ser. Att skapa en handlingsplan exempelvis utifrån: Detta ska jag börja med, Detta ska jag sluta med, Detta ska jag fortsätta med.

Nästa steg för att ordentligt öka kvaliteten på analysen av undervisningen med hjälp av film är att ge sig in i det kollegiala lärandet. Ta kontakt med kollegor som du tillsammans med kan genomföra filmande av undervisning med och sedan gemensamt analysera. Min erfarenhet är att det är i denna process som det verkligen blir en utväxling av att använda videoanalys i syfte att förbättra undervisningen. Ideér skapas och bollas mellan kollegor för att förbättras och sedan testas i undervisningssammanhang och en positiv cirkel av kvalitetsökning i undervisningen har inletts.

Vid utbildningen av våra sylar och så som de har börjat använda videoanalys som verktyg är min upplevelse att det är ett enormt bra sätt att “ta sig in i klassrummet” hos en annan lärare. Vi får möjligheter att studera hur det ser ut när andra undervisar, det skapar möjligheter till feedback som båda kan vara stärkande och utvecklande. I ett öppet klimat skapas nya tankar och ideér som har det gemensamt att de ska gynna elevernas lärande.

Vad tar jag med mig från BETT 2015?

Tillbaka i Sverige efter intensiva dagar i England så är det dags att med lite distans försöka sig på en sammanställning av erfarenheterna från BETT 2015 och fundera över vad jag tar med mig från detta arrangemang.

BETT 2015 i Lin Educations regi fick ett riktigt bra anslag när det inleddes med fem korta föreläsningar under, LinTalks, som sätter agendan för de kommande dagarna. Föreläsarna var i det här fallet väldigt olika i sina ingångar med det hade många gemensamma drag som handlade om lärande under nya förutsättningar. Jag känner att detta ska skulle kunna vara ett bra sätt att jobba vid olika former av kompetensutveckling. Att först ha en inledning som ger en gemensam plattform att stå på för att sedan kunna välja olika vägar att fördjupa sig.

Ilma i sitt LinTalk Foto: Jonas Nilsson

Lin hade satt en övergripande rubrik för årets arrangemang och det var "The Network Experience"

och det lyftas fram på ett mycket handfast sätt. Oftast säger vi att en viktig del när det gäller deltagande i konferenser som BETT är det nätverkande som sker med andra. Att som nu skedde skapa vissa aktiviteter, till och med testet med en speciell dejting-app, ger en kraftig puff för nätverkandet. Jag är övertygad om att många möten blev av just p g a det tydliga budskapet om att här är vi för att nätverka med varandra.

Den stora positiva överraskningen för min del stod de två spårvalen för. Under torsdagen och fredagen var det valbara spår och mina val för på "Att leda utan att chefa" och "På osäker mark". Inget av de här spårvalen innehåll skolbesök initialt när jag valde, och det är här den stora positiva överraskningen kommer, både innehåll besök på skolor. Det var verkligen bra att så var fallet för det blev en enormt bra upplägg där innehållet i spåren fick en kontext genom skolbesöken som gjordes.

Elevguider på Bohunt School

"Att leda utan att chefa": Innan besöket fick vi ett antal frågeställningar som vi skulle fokusera på under besöket på Bohunt School. Bohunt har under en femårsperiod gått från mediokra resultat till en skola med toppresultat. Det som slår mig är hur man på skolan har arbetet för att kunna gå ett helhetstänk utifrån elevernas lärande och att detta genomsyrar hela skolan. En viktig komponent har varit att jobba med höga förväntningar på eleverna och de visar verkligen detta när vi samtalar med elever och det är t ex elever som håller i "undervisningen" för oss besöker och det är elever som guidar oss runt. Det är elever som är mycket stolta över sin skola.

Bohunt koncept för framgång

En kommentar som bitar sig fast under detta besök är rektorns "Om man vill ha annorlunda resultat måste man göra något annorlunda". För mig betyder det att vi måste göra ganska stora förändringar i våra "mindset" kring hur undervisning ska se ut.






Efter skolbesöket fick vi under ledning av Ewan McIntosh i grupper utmaningen utifrån vad vi sett

Innovationstänkande 

och egna erfarenheter skapa tanka kring skolutveckling. Det "war room" som byggdes upp var en konkret modell för mig hur man kan ta fram idéer kring skolutveckling och blir väldigt konkret kring detta. Målet var att vi alla skulle har en konkret idé och att vi sedan skulle inhämta feedback kring idéen för att förbättra den. Själv bar jag med mig en tanke om ett pedagogiskt lotteri som jag återkommer till när det sjösätts. Sammantaget visade detta hur viktigt det är att vi är medvetna om vilka modeller vi använder för att bedriva skolutveckling. Vilken modell passar just för vår verksamhet? En fråga som jag kan ta med mig i det fortsatta arbetet tillsammans med skolledningen på "min" skola.

"På osäker mark": Efter en inledning av Stefan Fornestedt och Johan Risborn om tankar kring hur vi ger alla elever samma förutsättningar för lärande i skolan, var det dags för mitt andra skolbesök under BETT 2015. Om besöket på Bohunt School sätta igång min hjärna så fick Frank Wise School mitt hjärta att klappa lite extra. Frank Wise School är en specialskola som visar ett enormt engagemang för sina elever och om detta skull jag kunna skriva hur mycket som helst. Dock tänker jag i denna text speciellt framhålla deras fantastiska arbete när det gäller att med digital teknik som hjälp skapa lärmiljöer för sina elever. Det finns speciella rum för skapande av film och musik som gör tekniken tillgänglig på elevernas villkor. Andra ytor på skolan har byggts upp för att eleverna ska kunna vara kreativt skapande med digitala verktyg. Det rum som var riktigt speciellt att uppleva var deras dramarum.

Vi är med på månlandningen

Ett rum som hade tre projektor i taket som styrdes från samma dator och gav möjligheten att projicera på tre av rummets väggar samtidigt. En lärmiljö som eleverna rent fysiskt kunde kliva in i och interagera i. De kunde gå direkt in i sagan som berättades, de kunde jämföra sin egen längd med olika djurs, de kunde kliva in i regnskogen, se sig själva i rörelse. "Ja endast fantasin sätter stopp för vad som kan göras", som någon lärare uttryckte det.
För mig aktualiserar detta frågan kring hur våra lärmiljöer ser ut och hur de borde se ut i spåren av skolans digitalisering. Många skolor har fått en "grundläggande" digitalisering på plats. Trådlösa nätverk finns, elever och lärare har kontinuerlig tillgång till digitala verktyg, vi har börjat prata om att pedagog ska styra teknik. Jag tror att ett slags nästa steg är att fokusera kring våra lärmiljöer och detta i ett brett perspektiv alltifrån hur möblering ska vara till hur relationer ser ut i ett lärandesammanhang.

Avslutningsvis känner jag att det är en mycket god idé att i samband med att det finns ett antal deltagare från samma organisation med vid denna typ av konferenser skapa gemensamma digitala ytor. Att våra deltagare har bloggat på iktpedagogerna.se och delat med sig av sina erfarenheter har gett mig en både bredare och djupare bild av BETT 2015. Ett koncept som jag tänker ta med mig till kommande konferenser.

Förberedelse BETT 2015

På väg BETT 2015

Just nu är vi inne i slutskedet av förberedelserna inför BETT 2015 bland den grupp av 25 personer som kommer att åka från Kalmarsunds gymnasieförbund. Då handlar det inte bara att ha koll på pass, biljetter och galakläder.
Att verkligen få ut något av denna typ av kompetensutveckling kräver att det görs vissa insatser innan, under och efter. Vi har haft ett uppstartsmöte för dem som kommer att delta från förbundets sida och i samband med det delades det ut uppgifter till deltagarna:

1. Under vistelsen i London: Skriv ett blogginlägg på max 200 ord och ta minst ett foto kopplat till din text. Text och bild kan vara kopplat till valfri dag och aktivitet under resan. Maila din text och foto, som är redo att publiceras, till någon av IKT-pedagogerna som kommer sammanställa inläggen och bilderna för att därefter publicera dem på www.iktpedagogerna.se under vistelsen i London.
   
2. Efter eller i samband med resan: Tala in eller filma en reflektion (gärna tillsammans med någon annan) kring resan och dess aktiviteter, som du/ni även delar med de övriga deltagarna i Google Drive.
   T.ex: Vad har varit bra? Har du lärt dig något nytt? Har du knutit några nya kontakter? Vad har resan gett dig? Vad kommer du att ta med dig in i din yrkesroll?
   
3. Efter resan: Du ska tillsammans med skolledning bestämma hur och när ni ska redovisa erfarenheter från den kompetensutveckling du varit med om.

Från tidigare erfarenheter vet vi att det blir ökad kvalitet när det finns en tydlig uppgift av reflekterande karaktär som delas med andra. Det ger en möjlighet att sprida lärande inom organsationen.

För personlig del ser jag fram emot BETT 2015 och de möjligheter som finns att utvecklas i yrkesrollen. De spår som LIN Education i år erbjuder är riktigt intressanta. Jag har valt utifrån det som jag just nu känner är mest utvecklande där vi befinner oss i vår process kring digitalisering i skolan. 

Första valtet handlar om det informella ledarskapet, en viktigt del i rollen som IKT-pedagog. Hur kan man skapa strategier för ledarskap utan att ha ett formellt ledarskap inbyggt i tjänst?

Det andra valtet handlar om inkluderande arbetssätt med digitala verktyg som förstärkande. Detta är ett område som vi under en tid arbetat med i förbundet.

Ett bra upplägg inom spåren är även att göra vissa förberedelser innan, det kan handla om att skapa digitala kontaktytan med andra deltagare innan, det kan vara att man har vissa områden som man ska analysera inom den egna verksamheten för att ta med sig in i olika workshops. Detta tror jag är ett upplägg som kunde användes mer vid kompetensutveckling.

Till detta handlar ett arrangemang som BETT 2015 om nätverkande som i år även fått speciellt fokus i LIN Educations program.

Ser nu fram emot spännande och lärorika dagar i England.