När är man färdig med digitaliseringen?

När är man klar med IKT(digitalisering) utvecklingen i sin skola/kommun? Denna fråga ställdes för ett tag sedan av den eminenta kollegan Emil Jansson på Facebook i en grupp för IKT-pedagoger. Att kunna blir klar med digitaliseringen är enligt någon i de följande kommentarerna en lika konstig fråga som att man skulle kunna säga att man är klar med undervisning. Andra kommentarer handlade om att det kommer hela tiden ny teknik att förhålla sig till så därför kan man inte bli färdig med digitaliseringen.

Bild: Pixabay Unsplash  CC0 Public Domain

Om vi ändå stannar till kring relevansen i frågan och ser om det kan finnas anledning att säga att man i någon fas kan anse att man faktiskt är färdig med digitaliseringen i en skola/kommun. Låt oss anta att en skola har lyckats bygga upp en väl fungerande infrastruktur när det gäller tillgång till internet råder hög stabilitet och det finns hållbar hårdvara till lärare och elever. Nätet funkar alltid och datorerna går som klockor. Utöver detta har det hänt mängder av positiva saker i undervisningssituationen. Både lärare och elever jobbar kreativt med olika digitala verktyg. Det flippas klassrum och byggs hemsidor. Elever och lärare bloggar och vänder sig ut i världen med sina arbeten. Feedbacken till elever har dramatiskt ökat eftersom det går att göra så mycket mer effektivt genom digitala verktyg. Lärare och elever jobbar med ett källkritiskt perspektiv och analyserar informationshantering i digitala miljöer. Elever som har behov av kompensatoriska verktyg har en smidig tillgång till dessa i alla sina lärsituationer. Lärare delar med sig och jobbar kollaborativt med hjälp av ny digital teknik. Ja vi kan fortsätta ett tag till och beskriva allt positivt som har hänt på denna exempelskola och säker känner många igen sig i denna beskrivning av var skolan idag befinner sig digitalt. Kan vi då inte luta oss lite tillbaka och säga att vi är färdiga med digitaliseringen, nu är det bara att jobba på?

Det går att se denna fråga ur många olika synvinklar, men jag vill här anlägga två perspektiv för att problematisera lite kring beskrivningen ovan, bredden och visionen.

När vi tittar på var våra verksamheter befinner sig när det gäller hur väl digitaliseringen fungerar i undervisningen är det lätt att vi anlägger ett "topp-perspektiv". Det vill säga att det som vi ser som bevis är det som händer i undervisningen hos ett antal lärare. Så om vi istället för att titta horisontellt på ett övre skikt istället analyserar vår verksamhet i lodrätt perspektiv och tar hänsyn till den variation som då förmodligen kommer att framträda skapas en annan bild. En utmaning är alltså att skapa en hög lägsta nivå för alla lärare som jobbar på våra skolor, inte bara en topp utan en stor bredd. Att med fokus på digitaliseringen ha ett synsätt där alla lärare kan bli bättre, oavsett hur bra de är idag, gör det omöjligt att säga att man någon gång är färdig med digitaliseringen. Framför allt ser jag det som en jämlikhetsfråga ur ett elevperspektiv. Den digitala kompetens som du har möjligheten att bygga som elev får inte avgöras av vilken eller vilka lärare du möte i undervisningen. I detta ligger ett ansvar för ledning och även exempelvis IKT-pedagoger att ständigt jobba med lärares digitala kompetens för att säkerställa att våra elever ska kunna bygga sin digitala kompetens tillsammans med kompetenta lärare.

Att säga att man som skola är färdig med digitaliseringen kan även vara ett uttryck för att man helt enkelt saknar en bild av vad som är nästa steg. Om vi tittar tillbaka på beskrivningen av skolan ovan kan det finnas en upplevelse att det inte går att göra så mycket mer utan att tillse att alla lärare har relevant digital kompetens. I så fall finns det en brist på visioner när det gäller digitaliseringens möjligheter i undervisningen. Då gäller det att höja blicken och ägna sig åt en omvärldsspaning för att kunna bygga en vision om hur god undervisning med digital förstärkning kan se ut i ett framtidsperspektiv. Hur kan vi utnyttja de möjligheter som digitaliseringen ger oss genom exempelvis en frihet i tid och rum? Att efter en analys av vilka digitala möjligheter som finns gäller det att belysa den egna verksamheten ur olika infallsvinklar. Hur organiserar vi egentligen utbildningen och hur skulle digitala möjligheter kunna bidra till förstärkning? Hur kan digitala verktyg bidra till att stärka elevernas lärprocesser? Hur kan lärares lärande se ut i digitala miljöer? Flera frågor finns att ställa för att kunna skapa en vision av undervisning där digitala verktyg är en naturlig del. Här bör till exempel även den kommande nationella IT-strategin spela en viktig roll. Det gäller sedan att kunna välja ut vissa delar och omsätta det i praktiskt handling, att konkretisera ett nästa steg.

Så nej, vi kan aldrig säga att vi som skola/kommun blir färdig med digitaliseringen. I detta ligger den härliga utmaningen för oss alla som verkar i den svenska skolan idag.

BETT - Skolledning och digitalisering

Med fokus på skolledares betydelse för skolans digitalisering gav jag mig iväg mot London och BETT i regi av Lin Education. När jag nu tittar i backspegeln kan jag se ett antal mycket givande dagar på rektors- och ledningsspåret. Upplägget hade en tydlig röd tråd som handlar om förmågan att kunna berätta våra berättelser. Berättelser om den verksamhet som vi befinner oss i, men även berättelsen om den skola som vi ser framför oss, att kunna skapa en vision av hur skolan kan se ut framöver. Katrice Hornsley, Darja Isaksson och Sven Törnkvist bidrog till att på olika sätt foga sina berättelse till en helhet.

Vi som deltagare sattes i grupper för att skapa ett koncept för hur lärande kan fungera i en skola där digitaliseringen tagit flera steg framåt. En liten idé om hur det här arbetet gestaltade sig kan du få genom att titta på grupp tolvs kreativa enminutersfilm på Instagram-konto rellinbett här. Inte lika kreativt, men med samma tankegods kom grupp 30 fram med denna film:

Jag anser att varje skolledning i Sverige idag behöver dessa processer för att kunna se en vision av en framtida skola och hur den kan komma att se ut. Detta syftande till att vi kan skapa en skola som är relevant för både elever och lärare. Det finns en fara i att utbildningen blir ett nytt Kodak, att vi inte ser vad som är på gång och därmed slutar att vara relevanta för våra kunder (läs elever). En annan mycket tydlig insikt som jag tar med mig är att detta arbete inte är möjligt att fullt ut genomföras på enskilda skolor eller av enskilda huvudmän, det kommer att krävas samverkan på flera nivåer. Att skapa en nätverkande skola där varje elevs förutsättningar tas till vara på bästa sätt, som är en gemensam tråd i filmerna ovan, är inget som varje skola själv kan uppfylla.

Vi befinner oss i en brytpunkt på många olika sätt, vi är inne i det som av vissa kallas den fjärde industriella revolutionen. Teknikens utveckling skapar helt andra förutsättningar för våra liv och våra beteendemönster. Att blicka bakåt 20 år och se hur vårt beteende kring hur vi tillägnar oss information, tar del at kultur och nöje och lär oss nytt med mera ger perspektiv. I denna brytpunkt står skolan inför en rejäl utmaning att transformera sig så att den blir relevant både för elever och lärare.

Jag tar i det här sammanhanget med mig två citat från dagarna på BETT: "Framtiden är redan här, den är bara ojämnt distribuerad" och "Tänk digitalt först". Inte för att jag inte hör dessa tidigare utan att de får en sådan tydlig relevans i förhållande till hur vi ska kunna föra digitaliseringen framåt. Att framtiden redan är här betyder att vi har den teknik som skulle kunna digitalisera och kvalitetshöja flera av våra processer i skolan. Att alltid tänka digitalt först innebär inte att allt i skolan ska göras digitalt, men det är ett tankesätt som skulle kunna synliggöra vad som skulle kunna digitaliseras i utbildningen med elevernas lärande i fokus. Det handlar om att kunna se dessa processer på tre nivåer, digitalisering av processer för att organisera utbildningen, digitaliseringen av undervisningen och lärprocesser, digitaliseringen av elevens egen miljö. Om vi blir duktigare på att alltid tänka digitalt först kommer vi att få syn på delar som vara de första stegen mot en vision som bygger på att ta tillvara varje elevs förutsättningar.

Många kloka ord blev även sagda på det avslutande Lin Talks och i det här sammanhanget tycker jag att Karl Alfredssons avslutningsord kan vara lämpliga som utgångspunkt i en handlingsplan,
"Om du har en idé se till att bara göra den"