Forskning en-till-en

Eftersom jag satt upp målet att läsa mer forskning kopplat till en-till-en och skolutveckling har jag nu inlett denna läsning. Håkan Fleischers nyligen publicerade avhandling "En elev - en dator Kunskapsbildningens kvalitet och villkor i den datoriserade skolan" har varit en av de skrifter jag gått igenom. Ur mitt perspektiv som IKT-pedagog reser sig att antal intressanta frågor att jobba vidare med.

Inledningsvis ställer Fleischer den tankeväckande frågan: "Om en-till-en är svaret, vad är då frågan".
Avhandlingen andas en sund skepsis till icke genomtänkta en-till-en satsningar. Det är inte tekniken som i sig skapar en bättre kvalitet på undervisningen, utan det krävs en stor medvetenhet om hur lärare förhåller sig till den digitaliserade miljön.

Några punkter fastnar jag speciellt för i avhandlingen.

• En-till-en kräver en kraftfull kompetensutveckling av lärarkåren. Hur kan vi på ett bra sätt som IKT-pedagoger göra en träffsäker inventering av vilka behov som finns vad gäller kompetensutveckling? Än viktigare, hur skapar vi sedan en handlingsplan som kan bidra till en långsiktig utveckling av lärares kompetens?
  "Till det tematiska fältet hör också det faktum att lärarkåren är berörd av här-och-nu problematik, och en viktig fråga är hur kompetensutveckling av yrkeskåren skall fortgå för att skapa bästa möjliga förutsättningar att möta deras behov och att få dem att agera mer långsiktigt." (s.72) Detta är frågor som kommer att stå i fokus för vårt vidare arbete som IKT-pedagoger.

• I den mängd information som blir tillgänglig för elever i en-till-en miljö är det lätt att det uppstår en stressituation och att eleverna har svårt att sålla och kunna läsa ut ett kärnbudskap. Lärares upplägg av arbetsuppgifter och uppföljning av elevernas arbete kommer här att spela en avgörande roll. Det finns en fara att eleverna blir utlämnade till sig själva i sitt kunskapsbildande. I denna fråga framhåller Fleischer skolbibliotekens roll som mycket viktig.
  Hur designar lärare undervisningen så att eleverna når ett fördjupat lärande och att man inte fastnar i "aktivitetsfällan"? 

• Fleischer presenterar begreppet den strechade världen. "Analysen pekar slutligen på behovet av att mer nogsamt undersöka förutsättningarna för kunskapsbildning i just den strechade världen som den sociala webben erbjuder." (s.75)  I avhandlingen framhålls att den potential till lärande som webben 2.0 kan utgöra används detta i mycket begränsad utsträckning. Samma sak beskrivs även i Unos Uno. I användandet av sociala medier i undervisningen kommer det att krävas en djupare källkritiskt diskussion.

Det som framstår som tydligt för mig när jag läst denna avhandling är att det krävs en stor medvetenhet, klar målfokusering och välriktade utbildningsinsatser mot lärare när skolan digitaliseras. Eller som Fleischer avslutar sin avhandling: "Låt inte en-till-en bli svaret på en fråga vars formulering fallit i glömska" (s103)

Och så kom PISA-undersökningen

I går damp PISA-undersökningen ner som en stor svart sten i skolsverige. Det visar sig att inom alla de tre områden som undersöks (matematik, naturvetenskap, läsförståelse) har Sveriges resultat sjunkit både i faktiska mått och i relation till andra länder. Vid Skolverkets presskonferens var det en klart skakad generaldirektör som presenterade resultaten och i media användes stora svarta rubriker om krisen i skolan. Lägg därtill att vi idag nås av beskedet att EU har beslutat att Sverige har rätt till krisstöd i flera regioner p g a den höga arbetslösheten. Vad händer nu med vår självbild av ett land med god utbildning och god ekonomisk utveckling?

Om vi koncentrerar oss på utbildningsfrågan så kommer det nu i debatten att uppstå en mängd olika

Lutande tornet i Pisa
Bild: Wikimedia cc

förklaringar till vad felet ligger när det gäller de låga resultaten för svenska elever. Det är socialdemkraternas fel, det är den borgliga regeringens fel, det är friskolereformens fel, det är invandringens fel, det är kommunaliseringens fel, det är föräldrarnas fel, det är lärarnas fel o s v.

Vad jag tror kommer att krävas är att skolan idag tar ett par djupa andetag och inte råkar i någon slags panik med panikartade lösningar på problem som inte är definierade. Som många i debatten framhåller är det väsentligt att titta på vad det är som PISA egentligen mäter, att det endast är en begränsad del av skolans totala uppdrag. Samtidigt anser jag att man inte bara kan vifta bort resultatet utan att göra någon form av analys.

När jag försöker ta till mig vad som inom skolvärlden är att betrakta som vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet när det gäller att lyckas med skolutveckling är det vissa saker som framträder tydligare än andra. Den enskilda läraren har en avgörande betydelse för elevernas resultat. Det är den engagerade läraren som ständigt med elevernas resultat i fokus reflekterar över sin egen undervisning tillsammans med andra som utgör grunden för elevers utveckling. Utöver detta är skolledningen en viktig aktör för att skapa goda förutsättningar både för lärare och elevers utveckling.

Jag anser att det just är utifrån infallsvinkeln att skapa goda förutsättningar som vi behöver arbeta på enskilda skolor och på nationell nivå. Idag ser vi tyvärr en debatt som inte förankrar sig i det som är skolforskning och beprövad erfarenhet. Det handlar om när och hur betyg ska sättas, om fler nationellt styrda prov och vem som ska vara huvudman för undervisningen.

Istället borde det tas en utgångspunkt i hur vi kan skapa de bästa förutsättningarna för lärare och rektorer i deras huvuduppdrag, elevers lärande. Samt hur vi skapar förutsättningar så att skolan i fortsättningen kan rekrytera de bästa.

Om det är detta som kommer i fokus så kommer säkert svaren på frågorna som vi har kring hur vi ska utveckla svensk utbildning se annorlunda ut än mer betyg och fler nationella prov.

Digitala Skollyftet, sociala medier och fördjupning

Att lärande kan ske på olika sätt och under olika omständigheter är ett faktum som jag nu finner starkt understruket i och med initiativet kring det Digitala Skollyftet.
Det är en speciell känsla att kunna delta i detta enorma projekt på sina egna villkor. Jag själv bestämmer förutsättningarna för mitt eget lärande. Det finns inga krav på prestationer förutom det som jag sätter upp som mål för det personliga lärandet. En naturlig tanke som dyker upp är hur kan vi inom skolan iscensätta lärsituationer som får denna karaktär. Svårigheten kan vara att det som deltagare kan vara svårt att gå in i något som inledningsvis kan upplevas som "konturlöst".

När det gäller mitt eget deltagande i det Digitala Skollyftet handlar det mycket om att jag kan gå in i den process som pågår när det bäst passar mig. Ibland har det funnits perioder när aktiviteten från min sida har varit låg och ibland har jag mer aktivt tagit del. Tillgängligheten är ett av grundfundamenten för MOOC:s. Jag har kunnat ta del av mycket av det som andra satt upp som mål för sitt lärande och reflekterat kring. Efterhand syns hur gemenskaper skapas på olika digitala plattformar, vilka jag har valt att delta i några. Här visas styrkan i de sociala medierna när det gäller att bygga upp ett kollegialt lärande.

Mina egna mål har också ändrat karaktär efterhand som det Digitala Skollyftet pågått. Jag ser idag en tydligare linje i det som jag vill utveckla som IKT-pedagog. Det formativa förhållningssättet i undervisningen är en utgångspunkt. Samtidigt vill jag även ta del av mer fördjupande texter kring lärande i en-till-en miljö. Konkret har det inneburit att jag börjat läsa artiklar och forskning som det sedan finns möjlighet att reflektera kring tillsammans med andra med hjälp av sociala medier. Utifrån dessa utgångspunkter är min övergripande målsättning att tillsammans med andra föra en diskussion hur det kan byggas upp en god kompetensutveckling för lärare där formativt förhållningssätt, elevers mål och motivation och didaktisk design står i centrum.

#Digiskol Vem är jag? Vilka mål?

Dags att skaka lite liv i denna smått avsomnade blogg, då det visar sig blir ett bra verktyg för deltagande i Digitala Skollyftet. Här presenteras de första två uppgifterna.

Vem är jag?
I början av nittiotalet lämnade jag Göteborgs universitet och kunde titulera mig Grundskollärare 4-9

med inriktning mot SO-ämnen. Under de följande nitton åren försökte jag omsätta alla från Gpteborg inhämtade kunskaper på en högstadieskola i Lessebo, Småland.
Att jag halkade in på det här som har med IKT och undervisning att göra var en ren slump. Vid ett tillfälle stod skolan som jag jobbade på utan biträdande rektor under en termin. Jag tillfrågades och tackade ja. Det jag inte visste från början var att det där med datorer och sånt kan väl biträdande rektor ta hand om. Sagt och gjort, min första uppgift inom IT-världen blev att reda ut sladdhärvorna i datasalen.

När jag sedan var tillbaka som lärare på heltid upptäckte jag styrkan med att använda digitala verktyg i undervisningen när jag startade den första klassbloggen. Helt plötsligt kunde vi göra saker som tidigare inte varit möjliga. Det var enklare att använda kamratrespons, författare kunde läsa recensioner vi skrivit om hans böcker o s v.

I mitt arbete som lärare anser jag att skapandet av relationer och goda lärmiljöer är det mest fundamentala. Min ingång till digitala verktyg i undervisningen har skett ur ett pedagogiskt perspektiv. Alltså inte börjat med tekniken, utan det har kommit in i bilden efterhand som jag ser dess förtjänster.

Efter att alla sladdhärvor var utredda blev jag ansvarig för skolans en-till-en-satsning och idag har jag vandrat längre österut i Småland och jobbar som IKT-pedagog inom Kalmarsunds Gymnasieförbund. Har här jag förmånen att bedriva utvecklingsarbete tillsammans med ett positivt gäng IKT-pedagoger. Vidare om det kan du läsa på iktpedagogerna.se

Vilka är mina mål?
Ett mål sätter jag ganska konkret och det andra målet får blir lite mer övergripande.

• Bättre kunna behärska digitala verktyg för kreativt skapande, bild, film, musik.
  Jag vill under perioden med #Digiskol utmana mig själv lite mer än att som här förmedla mig i skrift.
• En viktig del är att kunna lära tillsammans med andra. Jag vill skapa bra mötesplatser där jag känner att jag kan föra en dialog med andra och se vilka delar som är viktiga att fokusera kring för att kunna nå en utveckling av lärmiljöer.

Samtidigt ser jag redan nu att det kommer att uppstå andra spår att följa: Anmäld till Scriptarna 

Digitala Coacher

Processen med Digitala Coacher känns som att den har pågått rätt länge. Tankar som uppstod under hösten 2012 börjades sättas i sjön genom att eleverna gavs möjlighet att söka till att bli Digitala Coacher. En rejäl kick skedde när vi gjorde uppstarten på Guldfågelns arena.

Sedan dess har det varit lite svårt att hitta ordentliga arbetsuppgifter till DC. Det är först nu i samband med utdelningen till årskurs ett som de har fått något riktigt att göra. Det fanns en viss uttalad osäkerhet i IKT-gruppen kring hur det skulle fungera med DC utbildning av ettorna.

Det vi nu kan konstatera är att detta blev en fullständig succé. DC har tagit ett fantastiskt ansvar och de har skött en stor del av organisationen själva. De har uppvisat en säkerhet i klassrummet som byggt på deras kompetens. Lärare som har sett dem i aktion har uttryck att de är mycket imponerade.

Vad vi nu ser är att det är enormt viktigt att kunna bereda ungdomar möjligheten att vara i situationer där de kan växa. Det kräver att man litar på dem och ger dem möjligheter att påverka.

Några av Jennys Digitala Coacher

Pedagogiska utgångspunkter

Om jag idag skulle planera för undervisning i klass med tillgång till digital teknik hur skulle det då se ut?

Det finns ett antal pedagogiska utgångspunkter som jag skulle vilja ha:

• Det mest grundläggande för att skapa en bra grund för lärande är för mig relationerna som byggs mellan elever och lärare. Alla de punkter som kommer nedan vilar på att det finns ett klimat som bygger på trygghet och tillit.
• Autensitet - att skapa lärprocesser som är på riktigt. Att öka kontaktnätet utanför skolan.
  Verktyg: Skype. Hang-out. Wikipedia
• Elever kan driva sitt eget lärande. Betyder att det finns situationer där som lärare inte måste ha den yttersta kompetensen utan kan överlåta åt elever att stå för utbildning. Exempelvis kan jag vara väldigt tacksam över om det i klassen finns någon elev som behärskar iMovie om jag bestämt att vi ska arbeta med film. Jag kan överlåta det rent tekniska utbildande till elven och inrikta mig på mer relevanta saker för elevernas lärande.
• Att arbeta tillsammans med andra elever utgör en viktig grund för utvecklingen av det egna lärandet. Att grundregel är att processer drivs i grupp, sedan kan examinationsformer vara individuella. Tilltalad av upplägget som vi kunde se på Globala gymnasiet.
  Verktyg: Delade dokument i Drive. Site. Blogg.
• Kamratrespons - eleverna utgör resurser för varandra i sitta lärande.
  Verktyg: Delade dokument i Drive. Gemensam Site. Blogg.
• Transparens - elever kan ta del av vad andra elever i klassen producerar och reflekterar kring.
  Verktyg: Site. Blogg.
• Bedömning för lärande - att det är väsentligt att eleverna har en möjlighet att verkligen kunna förändra utifrån den respons som ges.
  Verktyg: Delade dokument i Drive.
• Kreativitet och variation. Att kunna använda många vägar för lärande och redovisande av kunskaper. I detta ingår att till exempel kunna arbeta med bild, ljud och film.
  Verktyg: iMovie. Garageband podradio. YouTube. Soundcloud.
• Att kunna dokumentera arbetet på ett sätt som gör att det går att dela med sig av till andra lärare.

Hur publika ska vi vara?

En fråga som dök upp idag i samband med planering tillsammans med bibliotekspersonal: Hur publika ska vi på skolan vara med det arbete som vi gör?
Ett svar som snabbt kom upp var att det är väl otroligt bra att vara publik med lärares arbete/tankar likaväl som vi ser det som en viktig drivkraft i elevernas lärande. Det vore härligt att kunna skapa en skola som fullt ut använder den digitala tekniken som finns på plats till att bli mer transparent.
Då uppstår en delar-kultur i vidare bemärkelse. När man som lärare ska planera ett visst undervisningsmoment är det inte alldeles ovanligt att man söker information på internet för att se om det finns någon annan lärare som har jobbat med något liknande och att det går att hämta idéer från detta.

Vad är det då som gör att det kan vara svårt att själv ta klivet att göra planeringar, reflektioner o s v tillgängliga för en bredare publik?
Två svar dyker upp på denna fråga. För det första finns det troligtvis en stor farhåga att öppna upp sitt klassrum bildligt talat för hela världen. Det vi gör anser vi inte vara något speciellt och det finns en oro för att det är lätt att bli kritiserad. Eventuellt finns det även en koppling till klassiskt jante-tänk i detta, som lärare ska man inte ägna sig åt självhävdelse eller sticka ut. För det andra kan det finnas en form av ekonomiskt rättvisetänk. Det som jag har lagt ner en massa kraft och tid på ska minsann ingen annan kunna ta "gratis".
Utöver detta kan det även finnas tankar om att skriva publikt kan vara hämmande, eftersom jag är medveten om att det som publiceras kommer att kunna läsas/ses av vem som helst. Här gäller det väl att tänka efter och använda rätt verktyg vid rätt tillfälle.

Vad kan vi göra för att det ska bli mer naturligt att göra skolan mer transparent och att arbeta mer publikt med det som vi gör?
Avdramatisera det som har med publicering att göra. Så länge det handlar om min profession ska det egentligen inte vara några problem att jobba publikt med stora delar.
Vänd på perspektivet. Hur ska vi jobba för att det ska vara så intressant för andra att de faktiskt är beredda på att lägga tid på att ta del av det som vi publicerar?