Och så kom PISA-undersökningen

I går damp PISA-undersökningen ner som en stor svart sten i skolsverige. Det visar sig att inom alla de tre områden som undersöks (matematik, naturvetenskap, läsförståelse) har Sveriges resultat sjunkit både i faktiska mått och i relation till andra länder. Vid Skolverkets presskonferens var det en klart skakad generaldirektör som presenterade resultaten och i media användes stora svarta rubriker om krisen i skolan. Lägg därtill att vi idag nås av beskedet att EU har beslutat att Sverige har rätt till krisstöd i flera regioner p g a den höga arbetslösheten. Vad händer nu med vår självbild av ett land med god utbildning och god ekonomisk utveckling?

Om vi koncentrerar oss på utbildningsfrågan så kommer det nu i debatten att uppstå en mängd olika

Lutande tornet i Pisa
Bild: Wikimedia cc

förklaringar till vad felet ligger när det gäller de låga resultaten för svenska elever. Det är socialdemkraternas fel, det är den borgliga regeringens fel, det är friskolereformens fel, det är invandringens fel, det är kommunaliseringens fel, det är föräldrarnas fel, det är lärarnas fel o s v.

Vad jag tror kommer att krävas är att skolan idag tar ett par djupa andetag och inte råkar i någon slags panik med panikartade lösningar på problem som inte är definierade. Som många i debatten framhåller är det väsentligt att titta på vad det är som PISA egentligen mäter, att det endast är en begränsad del av skolans totala uppdrag. Samtidigt anser jag att man inte bara kan vifta bort resultatet utan att göra någon form av analys.

När jag försöker ta till mig vad som inom skolvärlden är att betrakta som vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet när det gäller att lyckas med skolutveckling är det vissa saker som framträder tydligare än andra. Den enskilda läraren har en avgörande betydelse för elevernas resultat. Det är den engagerade läraren som ständigt med elevernas resultat i fokus reflekterar över sin egen undervisning tillsammans med andra som utgör grunden för elevers utveckling. Utöver detta är skolledningen en viktig aktör för att skapa goda förutsättningar både för lärare och elevers utveckling.

Jag anser att det just är utifrån infallsvinkeln att skapa goda förutsättningar som vi behöver arbeta på enskilda skolor och på nationell nivå. Idag ser vi tyvärr en debatt som inte förankrar sig i det som är skolforskning och beprövad erfarenhet. Det handlar om när och hur betyg ska sättas, om fler nationellt styrda prov och vem som ska vara huvudman för undervisningen.

Istället borde det tas en utgångspunkt i hur vi kan skapa de bästa förutsättningarna för lärare och rektorer i deras huvuduppdrag, elevers lärande. Samt hur vi skapar förutsättningar så att skolan i fortsättningen kan rekrytera de bästa.

Om det är detta som kommer i fokus så kommer säkert svaren på frågorna som vi har kring hur vi ska utveckla svensk utbildning se annorlunda ut än mer betyg och fler nationella prov.