Forskning en-till-en

Eftersom jag satt upp målet att läsa mer forskning kopplat till en-till-en och skolutveckling har jag nu inlett denna läsning. Håkan Fleischers nyligen publicerade avhandling "En elev - en dator Kunskapsbildningens kvalitet och villkor i den datoriserade skolan" har varit en av de skrifter jag gått igenom. Ur mitt perspektiv som IKT-pedagog reser sig att antal intressanta frågor att jobba vidare med.

Inledningsvis ställer Fleischer den tankeväckande frågan: "Om en-till-en är svaret, vad är då frågan".
Avhandlingen andas en sund skepsis till icke genomtänkta en-till-en satsningar. Det är inte tekniken som i sig skapar en bättre kvalitet på undervisningen, utan det krävs en stor medvetenhet om hur lärare förhåller sig till den digitaliserade miljön.

Några punkter fastnar jag speciellt för i avhandlingen.

• En-till-en kräver en kraftfull kompetensutveckling av lärarkåren. Hur kan vi på ett bra sätt som IKT-pedagoger göra en träffsäker inventering av vilka behov som finns vad gäller kompetensutveckling? Än viktigare, hur skapar vi sedan en handlingsplan som kan bidra till en långsiktig utveckling av lärares kompetens?
  "Till det tematiska fältet hör också det faktum att lärarkåren är berörd av här-och-nu problematik, och en viktig fråga är hur kompetensutveckling av yrkeskåren skall fortgå för att skapa bästa möjliga förutsättningar att möta deras behov och att få dem att agera mer långsiktigt." (s.72) Detta är frågor som kommer att stå i fokus för vårt vidare arbete som IKT-pedagoger.

• I den mängd information som blir tillgänglig för elever i en-till-en miljö är det lätt att det uppstår en stressituation och att eleverna har svårt att sålla och kunna läsa ut ett kärnbudskap. Lärares upplägg av arbetsuppgifter och uppföljning av elevernas arbete kommer här att spela en avgörande roll. Det finns en fara att eleverna blir utlämnade till sig själva i sitt kunskapsbildande. I denna fråga framhåller Fleischer skolbibliotekens roll som mycket viktig.
  Hur designar lärare undervisningen så att eleverna når ett fördjupat lärande och att man inte fastnar i "aktivitetsfällan"? 

• Fleischer presenterar begreppet den strechade världen. "Analysen pekar slutligen på behovet av att mer nogsamt undersöka förutsättningarna för kunskapsbildning i just den strechade världen som den sociala webben erbjuder." (s.75)  I avhandlingen framhålls att den potential till lärande som webben 2.0 kan utgöra används detta i mycket begränsad utsträckning. Samma sak beskrivs även i Unos Uno. I användandet av sociala medier i undervisningen kommer det att krävas en djupare källkritiskt diskussion.

Det som framstår som tydligt för mig när jag läst denna avhandling är att det krävs en stor medvetenhet, klar målfokusering och välriktade utbildningsinsatser mot lärare när skolan digitaliseras. Eller som Fleischer avslutar sin avhandling: "Låt inte en-till-en bli svaret på en fråga vars formulering fallit i glömska" (s103)

Och så kom PISA-undersökningen

I går damp PISA-undersökningen ner som en stor svart sten i skolsverige. Det visar sig att inom alla de tre områden som undersöks (matematik, naturvetenskap, läsförståelse) har Sveriges resultat sjunkit både i faktiska mått och i relation till andra länder. Vid Skolverkets presskonferens var det en klart skakad generaldirektör som presenterade resultaten och i media användes stora svarta rubriker om krisen i skolan. Lägg därtill att vi idag nås av beskedet att EU har beslutat att Sverige har rätt till krisstöd i flera regioner p g a den höga arbetslösheten. Vad händer nu med vår självbild av ett land med god utbildning och god ekonomisk utveckling?

Om vi koncentrerar oss på utbildningsfrågan så kommer det nu i debatten att uppstå en mängd olika

Lutande tornet i Pisa
Bild: Wikimedia cc

förklaringar till vad felet ligger när det gäller de låga resultaten för svenska elever. Det är socialdemkraternas fel, det är den borgliga regeringens fel, det är friskolereformens fel, det är invandringens fel, det är kommunaliseringens fel, det är föräldrarnas fel, det är lärarnas fel o s v.

Vad jag tror kommer att krävas är att skolan idag tar ett par djupa andetag och inte råkar i någon slags panik med panikartade lösningar på problem som inte är definierade. Som många i debatten framhåller är det väsentligt att titta på vad det är som PISA egentligen mäter, att det endast är en begränsad del av skolans totala uppdrag. Samtidigt anser jag att man inte bara kan vifta bort resultatet utan att göra någon form av analys.

När jag försöker ta till mig vad som inom skolvärlden är att betrakta som vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet när det gäller att lyckas med skolutveckling är det vissa saker som framträder tydligare än andra. Den enskilda läraren har en avgörande betydelse för elevernas resultat. Det är den engagerade läraren som ständigt med elevernas resultat i fokus reflekterar över sin egen undervisning tillsammans med andra som utgör grunden för elevers utveckling. Utöver detta är skolledningen en viktig aktör för att skapa goda förutsättningar både för lärare och elevers utveckling.

Jag anser att det just är utifrån infallsvinkeln att skapa goda förutsättningar som vi behöver arbeta på enskilda skolor och på nationell nivå. Idag ser vi tyvärr en debatt som inte förankrar sig i det som är skolforskning och beprövad erfarenhet. Det handlar om när och hur betyg ska sättas, om fler nationellt styrda prov och vem som ska vara huvudman för undervisningen.

Istället borde det tas en utgångspunkt i hur vi kan skapa de bästa förutsättningarna för lärare och rektorer i deras huvuduppdrag, elevers lärande. Samt hur vi skapar förutsättningar så att skolan i fortsättningen kan rekrytera de bästa.

Om det är detta som kommer i fokus så kommer säkert svaren på frågorna som vi har kring hur vi ska utveckla svensk utbildning se annorlunda ut än mer betyg och fler nationella prov.

Digitala Skollyftet, sociala medier och fördjupning

Att lärande kan ske på olika sätt och under olika omständigheter är ett faktum som jag nu finner starkt understruket i och med initiativet kring det Digitala Skollyftet.
Det är en speciell känsla att kunna delta i detta enorma projekt på sina egna villkor. Jag själv bestämmer förutsättningarna för mitt eget lärande. Det finns inga krav på prestationer förutom det som jag sätter upp som mål för det personliga lärandet. En naturlig tanke som dyker upp är hur kan vi inom skolan iscensätta lärsituationer som får denna karaktär. Svårigheten kan vara att det som deltagare kan vara svårt att gå in i något som inledningsvis kan upplevas som "konturlöst".

När det gäller mitt eget deltagande i det Digitala Skollyftet handlar det mycket om att jag kan gå in i den process som pågår när det bäst passar mig. Ibland har det funnits perioder när aktiviteten från min sida har varit låg och ibland har jag mer aktivt tagit del. Tillgängligheten är ett av grundfundamenten för MOOC:s. Jag har kunnat ta del av mycket av det som andra satt upp som mål för sitt lärande och reflekterat kring. Efterhand syns hur gemenskaper skapas på olika digitala plattformar, vilka jag har valt att delta i några. Här visas styrkan i de sociala medierna när det gäller att bygga upp ett kollegialt lärande.

Mina egna mål har också ändrat karaktär efterhand som det Digitala Skollyftet pågått. Jag ser idag en tydligare linje i det som jag vill utveckla som IKT-pedagog. Det formativa förhållningssättet i undervisningen är en utgångspunkt. Samtidigt vill jag även ta del av mer fördjupande texter kring lärande i en-till-en miljö. Konkret har det inneburit att jag börjat läsa artiklar och forskning som det sedan finns möjlighet att reflektera kring tillsammans med andra med hjälp av sociala medier. Utifrån dessa utgångspunkter är min övergripande målsättning att tillsammans med andra föra en diskussion hur det kan byggas upp en god kompetensutveckling för lärare där formativt förhållningssätt, elevers mål och motivation och didaktisk design står i centrum.