När är man färdig med digitaliseringen?

När är man klar med IKT(digitalisering) utvecklingen i sin skola/kommun? Denna fråga ställdes för ett tag sedan av den eminenta kollegan Emil Jansson på Facebook i en grupp för IKT-pedagoger. Att kunna blir klar med digitaliseringen är enligt någon i de följande kommentarerna en lika konstig fråga som att man skulle kunna säga att man är klar med undervisning. Andra kommentarer handlade om att det kommer hela tiden ny teknik att förhålla sig till så därför kan man inte bli färdig med digitaliseringen.

Bild: Pixabay Unsplash  CC0 Public Domain

Om vi ändå stannar till kring relevansen i frågan och ser om det kan finnas anledning att säga att man i någon fas kan anse att man faktiskt är färdig med digitaliseringen i en skola/kommun. Låt oss anta att en skola har lyckats bygga upp en väl fungerande infrastruktur när det gäller tillgång till internet råder hög stabilitet och det finns hållbar hårdvara till lärare och elever. Nätet funkar alltid och datorerna går som klockor. Utöver detta har det hänt mängder av positiva saker i undervisningssituationen. Både lärare och elever jobbar kreativt med olika digitala verktyg. Det flippas klassrum och byggs hemsidor. Elever och lärare bloggar och vänder sig ut i världen med sina arbeten. Feedbacken till elever har dramatiskt ökat eftersom det går att göra så mycket mer effektivt genom digitala verktyg. Lärare och elever jobbar med ett källkritiskt perspektiv och analyserar informationshantering i digitala miljöer. Elever som har behov av kompensatoriska verktyg har en smidig tillgång till dessa i alla sina lärsituationer. Lärare delar med sig och jobbar kollaborativt med hjälp av ny digital teknik. Ja vi kan fortsätta ett tag till och beskriva allt positivt som har hänt på denna exempelskola och säker känner många igen sig i denna beskrivning av var skolan idag befinner sig digitalt. Kan vi då inte luta oss lite tillbaka och säga att vi är färdiga med digitaliseringen, nu är det bara att jobba på?

Det går att se denna fråga ur många olika synvinklar, men jag vill här anlägga två perspektiv för att problematisera lite kring beskrivningen ovan, bredden och visionen.

När vi tittar på var våra verksamheter befinner sig när det gäller hur väl digitaliseringen fungerar i undervisningen är det lätt att vi anlägger ett "topp-perspektiv". Det vill säga att det som vi ser som bevis är det som händer i undervisningen hos ett antal lärare. Så om vi istället för att titta horisontellt på ett övre skikt istället analyserar vår verksamhet i lodrätt perspektiv och tar hänsyn till den variation som då förmodligen kommer att framträda skapas en annan bild. En utmaning är alltså att skapa en hög lägsta nivå för alla lärare som jobbar på våra skolor, inte bara en topp utan en stor bredd. Att med fokus på digitaliseringen ha ett synsätt där alla lärare kan bli bättre, oavsett hur bra de är idag, gör det omöjligt att säga att man någon gång är färdig med digitaliseringen. Framför allt ser jag det som en jämlikhetsfråga ur ett elevperspektiv. Den digitala kompetens som du har möjligheten att bygga som elev får inte avgöras av vilken eller vilka lärare du möte i undervisningen. I detta ligger ett ansvar för ledning och även exempelvis IKT-pedagoger att ständigt jobba med lärares digitala kompetens för att säkerställa att våra elever ska kunna bygga sin digitala kompetens tillsammans med kompetenta lärare.

Att säga att man som skola är färdig med digitaliseringen kan även vara ett uttryck för att man helt enkelt saknar en bild av vad som är nästa steg. Om vi tittar tillbaka på beskrivningen av skolan ovan kan det finnas en upplevelse att det inte går att göra så mycket mer utan att tillse att alla lärare har relevant digital kompetens. I så fall finns det en brist på visioner när det gäller digitaliseringens möjligheter i undervisningen. Då gäller det att höja blicken och ägna sig åt en omvärldsspaning för att kunna bygga en vision om hur god undervisning med digital förstärkning kan se ut i ett framtidsperspektiv. Hur kan vi utnyttja de möjligheter som digitaliseringen ger oss genom exempelvis en frihet i tid och rum? Att efter en analys av vilka digitala möjligheter som finns gäller det att belysa den egna verksamheten ur olika infallsvinklar. Hur organiserar vi egentligen utbildningen och hur skulle digitala möjligheter kunna bidra till förstärkning? Hur kan digitala verktyg bidra till att stärka elevernas lärprocesser? Hur kan lärares lärande se ut i digitala miljöer? Flera frågor finns att ställa för att kunna skapa en vision av undervisning där digitala verktyg är en naturlig del. Här bör till exempel även den kommande nationella IT-strategin spela en viktig roll. Det gäller sedan att kunna välja ut vissa delar och omsätta det i praktiskt handling, att konkretisera ett nästa steg.

Så nej, vi kan aldrig säga att vi som skola/kommun blir färdig med digitaliseringen. I detta ligger den härliga utmaningen för oss alla som verkar i den svenska skolan idag.

BETT - Skolledning och digitalisering

Med fokus på skolledares betydelse för skolans digitalisering gav jag mig iväg mot London och BETT i regi av Lin Education. När jag nu tittar i backspegeln kan jag se ett antal mycket givande dagar på rektors- och ledningsspåret. Upplägget hade en tydlig röd tråd som handlar om förmågan att kunna berätta våra berättelser. Berättelser om den verksamhet som vi befinner oss i, men även berättelsen om den skola som vi ser framför oss, att kunna skapa en vision av hur skolan kan se ut framöver. Katrice Hornsley, Darja Isaksson och Sven Törnkvist bidrog till att på olika sätt foga sina berättelse till en helhet.

Vi som deltagare sattes i grupper för att skapa ett koncept för hur lärande kan fungera i en skola där digitaliseringen tagit flera steg framåt. En liten idé om hur det här arbetet gestaltade sig kan du få genom att titta på grupp tolvs kreativa enminutersfilm på Instagram-konto rellinbett här. Inte lika kreativt, men med samma tankegods kom grupp 30 fram med denna film:

Jag anser att varje skolledning i Sverige idag behöver dessa processer för att kunna se en vision av en framtida skola och hur den kan komma att se ut. Detta syftande till att vi kan skapa en skola som är relevant för både elever och lärare. Det finns en fara i att utbildningen blir ett nytt Kodak, att vi inte ser vad som är på gång och därmed slutar att vara relevanta för våra kunder (läs elever). En annan mycket tydlig insikt som jag tar med mig är att detta arbete inte är möjligt att fullt ut genomföras på enskilda skolor eller av enskilda huvudmän, det kommer att krävas samverkan på flera nivåer. Att skapa en nätverkande skola där varje elevs förutsättningar tas till vara på bästa sätt, som är en gemensam tråd i filmerna ovan, är inget som varje skola själv kan uppfylla.

Vi befinner oss i en brytpunkt på många olika sätt, vi är inne i det som av vissa kallas den fjärde industriella revolutionen. Teknikens utveckling skapar helt andra förutsättningar för våra liv och våra beteendemönster. Att blicka bakåt 20 år och se hur vårt beteende kring hur vi tillägnar oss information, tar del at kultur och nöje och lär oss nytt med mera ger perspektiv. I denna brytpunkt står skolan inför en rejäl utmaning att transformera sig så att den blir relevant både för elever och lärare.

Jag tar i det här sammanhanget med mig två citat från dagarna på BETT: "Framtiden är redan här, den är bara ojämnt distribuerad" och "Tänk digitalt först". Inte för att jag inte hör dessa tidigare utan att de får en sådan tydlig relevans i förhållande till hur vi ska kunna föra digitaliseringen framåt. Att framtiden redan är här betyder att vi har den teknik som skulle kunna digitalisera och kvalitetshöja flera av våra processer i skolan. Att alltid tänka digitalt först innebär inte att allt i skolan ska göras digitalt, men det är ett tankesätt som skulle kunna synliggöra vad som skulle kunna digitaliseras i utbildningen med elevernas lärande i fokus. Det handlar om att kunna se dessa processer på tre nivåer, digitalisering av processer för att organisera utbildningen, digitaliseringen av undervisningen och lärprocesser, digitaliseringen av elevens egen miljö. Om vi blir duktigare på att alltid tänka digitalt först kommer vi att få syn på delar som vara de första stegen mot en vision som bygger på att ta tillvara varje elevs förutsättningar.

Många kloka ord blev även sagda på det avslutande Lin Talks och i det här sammanhanget tycker jag att Karl Alfredssons avslutningsord kan vara lämpliga som utgångspunkt i en handlingsplan,
"Om du har en idé se till att bara göra den"

Inför BETT 2017

Återigen är det dags för en delegation från Kalmarsunds gymnasieförbund att öka till BETT. Det pratas nu mer och mer om hur viktigt det är att förbereda sig väl till denna typ av konferenser för att man ska få ut så mycket som möjligt av den. Horisonten har gått ut med en bra checklista inför årets BETT. Jag känner att det är viktigt att hålla ett speciellt fokus för att kunna koppla det som just nu är mest angeläget i ens verksamhet till det man kommer att uppleva under de här dagarna. Att splittra sig alltför mycket kan leda till att det blir väl många saker som konkurrerar om tankar och reflektion. För min del är det framför allt ett fokus på skolledningars roll i digitaliseringen av skolan som är mest aktuellt. Detta i ett perspektiv att stötta rektorer i sin roll att leda digitalisering i ett skolutvecklande perspektiv. Hur kan en process se ut när det gäller att gå ifrån ett nu till ett sedan i skolutvecklingen? Hur kan man på en skola sätta igång förändringsprocesser? Vilka olika modeller kan man tänka sig att använda för att skapa förståelse och handlingskraft hos rektorer?  Hur jobbar vi med lärares kvalitet i undervisningen? Frågorna är många i detta tema och jag hoppas att ta med mig mycket mer utöver de här frågeställningarna efter dagarna i London.

Utöver detta fokus handlar naturligtvis denna form av konferens om möten av olika slag, så som tydligt framgår av checklistan ovan. Jag har som mål att kring det fokus som jag valt som handlar om skolledares roll i digitaliseringen hitta minst två kontakter som jag kommer att återkomma till efter BETT på något sätt. Just att återkomma och att det inte bara blir ett kort möte utan att kunna bygga vidare är en del av det efterarbete som är så viktigt för att omsätta det upplevda till den egna verksamheten.

Så klart kommer det att vara andra delar än det som jag nämner ovan som jag kommer att ta med hem, det kommer exempelvis att släppas ny hårdvara som är kopplat till vår verksamhet under BETT. Sedan hoppas jag även på den där överraskningen det du inte kan förbereda dig på. Ser nu fram emot några spännande dagar i London och har väl all anledning att återkomma på bloggen med några tankar därifrån.

Likvärdighet, digitalisering och lite PISA

11.00 6 december 2016 bänkade vi oss runt datorn och följde Skolverkets presentation av den senaste PISA-mätningen som om det skulle har varit ett idrottstävling där Sveriges prestige stod på spel. På sätt och vis kunde vi efter presentationen känna oss lite som vinnare eftersom det visade sig att resultaten för svenska elever vänt uppåt i läsförståelse, matematik och naturvetenskap. Förhoppningsvis kan den vändande trenden bidra till en något mer sansad debatt inom svensk skola där domedagsargumentationen får träda tillbaka något. Efter förra PISA-chocken kunde vi se en skola med ganska lågt självförtroende och att det var fritt fram för alla möjliga konstiga tankar kring hur problem i skolan skulle lösas. Vad jag nu hoppas är att vi kan se en skola med ökad självförtroende ta sig an de utmaningar som finns och fortsätta arbetet med att stärka elevernas kunskaper inom olika områden.

Det område som tydligast utifrån PISA framträder som en utmaning är att likvärdigheten inom
svenska skola minskar, vi har fått en mer ojämlik skola. Så även om vi kan glädjas åt bättre resultat vad gäller elevers kunskaper står vi inför uppgiften att skapa likvärdiga förutsättningar för alla elever. Detta arbete måste naturligtvis ske på många olika fronter, det handlar om så stora frågor som socioekonomiska faktorer, boendesegregation, skillnader mellan kön, nyanländas utbildning, det fria skolvalets påverkan, skolsegregation. Ja det är definitivt en fråga som kommer att kräva en rejäl analys och kraftfulla åtgärder för att trenden ska vändas.

garalt (Pixabay)

I detta forum finner jag det lämpligt att fokusera på det område som är kopplat till min roll som IKT-pedagog. Även digitaliseringen inom skolan är en viktig del när det gäller att skapa likvärdiga förutsättningar för alla elever.

I den nationella IT-strategi som Skolverket har tagit fram kan vi läsa:

"Skolverket gör bedömningen att den samlade effekten av förslagen kommer att
innebära att förskole- och skolenheter, med förskoleklasser och fritidshem, kommer att vara väl rustade att fortsatt utveckla användandet av digitaliseringens alla
möjligheter för att uppnå en tidsenlig undervisning med goda resultat. Samtidigt
innebär förslagen en avsevärt höjd ambitionsnivå framförallt när det gäller att skapa
likvärdiga förutsättningar för alla barn och elever oavsett var i landet de bor." (s. 54)

Vidare skriver Skolverket att man bedömer att det är speciella grupper som kommer att gynnas av de förslag som läggs fram, elever med annat modersmål än svenska, elever som behöver särskilt stöd och att skillnad som bygger på socioekonomisk bakgrund och kön utjämnas.

Vad är det då som kommer att krävas av verksamheter för att Skolverkets förslag ska få genomslag?
Jag kan se tre områden som är viktiga att reflektera kring, infrastruktur, det strategiska ledarskapet och kompetensutveckling.

Infrastruktur
Den digitala infrastrukturen ser idag mycket olika ut i Sveriges skolor. På många håll är den väl utbyggd genom att lärare har god tillgång till digitala verktyg och ett väl fungerande trådlöst nätverk. Tyvärr är det fortfarande alltför vanligt att undervisning bedrivs i undermåliga digitala miljöer. Den nationella IT-strategien sätter nu press på huvudmän att se till att infrastrukturen och tillgången till moderna digitala verktyg blir ett prioriterat område. De huvudmän som har släpat efter i denna satsning måste nu ta sitt ansvar och se till att skapa goda förutsättningar för digitalt arbete på sina skolor. Att komma igång sent med detta arbete kan ha både sina fördelar och nackdelar. Bland fördelarna finns att det är många huvudmän som kan dela med sig av erfarenheter både kring det som har fungerat och det som inte fungerat så väl. Här gör även Skolverket en lovvärd insats genom att tala om sitt ansvar att bygga upp nätverk mellan olika huvudmän för att sprida erfarenheter kring digitaliseringen av skolan. Bland nackdelarna kan finnas den ekonomiska delen. För de som kommit igång sent med digitalt utvecklingsarbete kan det med press från Skolverket kännas frestande att gå på "billiga" lösningar. Kostnader för den digitala satsningen blir då låg till att börja med, men om det är låg kvalitet på den digital hårdvaran man väljer är risken stor att det blir en hög kostnad på sikt. Den allra högsta kostnaden kan vara att en sådan satsning helt tappar förtroende hos de som ska använda verktygen, lärare och elever. Alltså kommer det att krävas en hög beställa kompetens för att rätt kunna bedöma vilka utbyggnader av infrastruktur som behöver göras samt vilken hårdvara som passar den egna verksamheten bäst.

Strategiskt ledarskap
Att skolledningen har en enormt viktigt roll i skolans digitalisering kan inte nog framhållas. Tidigare på denna blogg har jag skrivit om Digitalisering och skollednings roll. Där tar jag bland annat upp den förståelse som skolledare behöver skapa för att kunna leda arbetet kring digital utveckling. Till viss del måste denna förståelse även inbegripa de frågor som rör infrastruktur som ovan beskrivits. De flesta skolledare i våra skolor har någon form av pedagogisk bakgrund, oftast har de själva varit lärare. Det innebär att de har en pedagogisk plattform för sitt ledarskap i förhållande till lärare. Dock är det inte alls säkert att de har samma förståelse kring frågor som är kopplade till den digitala arenan. Viktigt är att rektorer i sitt strategiska arbete ser att digitaliseringen egentligen bara är en dimension av det "vanliga" skolutvecklingsarbetet. Frågor som rör digitaliseringen ska inte vara något som är frikopplat från det övriga arbetet som görs för att stärka kvaliteten på undervisningen. Däremot är det viktigt att rektorer har en tydlig bild över hur undervisningen på den egna skolan ser ut ur ett digitaliseringsperspektiv, att man skaffar sig en bra bild över nuläget. Här kan verktyg som SKL:s LIKA vara ett bra sätt att skapa denna bild, eller tydliggöra för rektorer vad de behöver söka mer kunskap om. Skolledare behöver vidare kunna formulera en framtidsbild över hur man vill att den digitala kompetensen hos lärare och elever ska se ut. Utifrån nuläge och framtid skapas sedan en handlingsplan för det digitala utvecklingsarbetet som har tydlig koppling till de pedagogiska mål som är prioriterade i verksamheten.

Kompetensutveckling
På många håll, och inte minst i den nationella IT-strategin, talas om behovet av kompetensutveckling för lärare. Ur ett likvärdighetsperspektiv är det otroligt viktigt att lärare generellt har en god digital kompetens. Vilken lärare elever har ska inte vara avgörande för möjligheterna för eleverna att skaffa sig en egen hög digitala kompetens. Som det ser ut idag är det många lärare som har anammat ett digitalt arbetssätt i sin undervisning och undersöker de nya möjligheter som finns för att främja elevers lärande. Andra lärare ställer sig mer tveksamma eller bedömer att de inte har tillräcklig egen kompetens för att fullt ut utnyttja de digitala möjligheter som finns. "Kompetensutvecklingsinsatser när dock inte alltid dem med störst behöv, och är ojämnt fördelad över landet" konstateras i den nationella IT-strategin (s. 26). Då kommer det bland annat för IKT-pedagoger och skolledning innebära att identifiera de behov som finns hos olika lärare och sedan skapa aktiviteter utifrån det. Varje skola behöver vidare se över hur stödstrukturer för lärare ska se ut, det kan vara vissa lärare som har specifika uppdrag kring IKT eller så finns IKT-pedagoger. Inom Kalmarsunds gymnasieförbund har vi goda erfarenheter av att IKT-pedagoger är en viktig stödjande struktur för digitaliseringen. I vårt arbete utgår vi från fyra nyckelbegrepp som är ledande för kompetensutvecklingsinsatser. Anpassat, det finns en stor spännvidd bland lärare när det gäller digital kompetens därför krävs en anpassning av insatser. Hållbart, det ska finnas en uthållighet i insatser som görs. Kollegialt, detta med övertygelsen att lärande bäst sker tillsammans med andra. Undervisningsnära, insatser ska ha direkt koppling till lärares undervisning och elevers lärande. Oavsett vilken modell en skola väljer när det gäller stödstrukturer för lärares digitala kompetens är det ett viktigt strategiskt beslut som huvudman måste ta.

Med något bättre resultat i senaste PISA-rapporten är förhoppning att vi inom skolan med lite större självförtroende kan jobba vidare med viktiga frågor såsom en likvärdig utbildning för alla elever och inte minst om det digitala området.

Nytt år och nytt liv

Vi närmar oss nu julen och avslutet på 2016. Så här i nyårstider är det aktuellt med löften hit och dit och jag brukar inte hänfalla åt den sortens aktiviteter, men i år tänkte jag faktiskt göra ett undantag. Den här bloggen ska få ett nytt liv under 2017. För att inte ställe målsättningen alltför högt är löftet till mig själv att 2017 ska bli det är som det finns flest inlägg att finna på denna blogg. Varför då detta nyvaknade intresse just nu? Jo det har sin förklaring i att jag för första gången fått en individuell utvecklingsplan kopplad till mitt arbete som verkligen är värd namnet. Ja den är väldigt omfattande och kan vid första anblicken verka svår att ta tag i under kommande år. Många av de delar som finns i planen är saker om på sätt och vis är nya för mig och efter några år med samma jobb kan denna puff vara välbehövlig. Samtidigt känner jag att det motiverar mig i mitt jobb att kunna få konkreta utmaningar som skapar både tänkande och aktiviteter. Det är ju dit vi vill nå med eleverna inom skolan när vi jobbar med feedback till dem. Men tillbaka till frågan om kopplingen mellan den här bloggen och utvecklingsplanen. Det är helt enkelt så att en del i denna utvecklingsplan innebär en ökad aktivitet här och att ha en yta för reflektion kring skolans digitalisering. Mitt mål är att få igång ett ökat flöde som gör det möjligt att mer strukturerat reflektera kring mitt uppdrag som IKT-pedagog och skolans digitalisering och utveckling i övrigt. Om någon annan vill läsa, helt ok. Då tar vi jul och nyår nu och sedan syns vi på andra sidan med löften att infria.

Lärare en till en

Närmare tjugo år jobbade jag som grundskollärare på en högstadieskola och under denna tid har jag upplevt en hel del förändringar inom skolan.

En till en variant 2011

En av de stora förändringarna som har skett är digitaliseringen av skolan. Under min första arbetsdag på högstadiet visade datoransvarig mig hur viktigt det var att gå till startmenyn och sedan klicka på stäng av innan man lämnade den enda dator som fanns tillgänglig på skolans arbetsrum. När jag lämnade samma högstadieskola hade jag varit med om att genomföra en en till en satsning nästan fullt ut. Det där att det var nästan fullt ut är något som jag fortfarande bär med mig. Samtidigt som jag ansvarade för den digitala satsningen på skolan undervisade jag. "Problemet" var att min undervisning låg uteslutande i årskurs nio, de enda eleverna som inte omfattades av en till en. Detta leder till min fundering kring hur en till en skulle förändrat min undervisning. Naturligtvis hade jag möjlighet att jobba digitalt med mina elever även utan att de hade tillgång till egen dator, men jag tror ändå att det hade sett annorlunda ut med egen tillgång till dator för eleverna.
Det finns några saker som jag direkt kan se ur ett pedagogiskt perspektiv som faktiskt skulle förbättrat min undervisning betydligt.

Kommunikation och relationer:
Min förtroendearbetstid som lärare la jag ofta under söndagsförmiddagarna där planering och uppföljning av elevernas arbeten gjordes. Idag hade jag väldigt gärna prövat nya vägar att få detta till en mer kvalitativ till för elevernas lärande. Mitt erbjudande till elevgruppen hade sett ut ungefär så här. "Under följande tider denna veckan finns jag tillgänglig via videokonferens där du kan få feedback på ditt pågående arbete och får möjlighet att ställa frågor för att komma vidare i ditt arbete. Du kan boka in ett femtonminuterpass i min kalender" Om alla elever hade tagit denna möjlighet? Nej det är inte säkert, med det är en mycket intressant ingång som jag skulle velat pröva. I en digital miljö där vi delar dokument och kan delta i samma arbete i realtid oavsett var vi befinner oss skapas förutsättningar för nya former av feedback. Genom att koppla till möjligheten att kommunicera på nya sätt kan vi skapa andra förutsättningar att bygga relationer till eleverna. Relationen till eleverna är en av pedagogikens grundfundament. Ju bättre relation du som lärare har till dina elever ju lättare är det att skapa motivation i elevernas lärande. Om du lyckas bygga en syn där eleverna vet att du alltid vill deras bästa har du kommit en bra bit på väg. Digitala verktyg ger dig en möjlighet att bygga din relation med eleverna på fler ytor än bara det fysiska personliga mötet.

Utvärdering: 
En tydlig skillnad som skulle uppstå nu om jag hade möjligheten att jobba en till en som lärare är att jag hade utvärderat min undervisning i mycket större omfattning än vad som skedde under min aktiva lärartid. Den enkelhet som nu finns när det gäller att utvärdera elevers kunskaper och uppfattningar bidrar till att det är möjligt att genomföra denna typ av aktivitet i klassrummet oftare än tidigare. Att som lärare att tätare följa elevernas kunskapsutveckling gör att jag som lärare får ett mycket bättre utgångsläge för min fortsatta undervisning. Jag får ett underlag som båda kan användas ur den enskilde elevens perspektiv där tätare feedback kan ges, men inte minst viktigt får jag en bild av elevgruppens som påverkar planeringen av min kommande undervisning. Den täthet och hastighet som denna typ av utvärdering kan göras med med hjälp av digitala verktyg skulle innebära en klar kvalitetshöjning av den undervisning som jag skulle bedriva idag.

Elevers delaktiga i varandras lärande:
Under mina år som lärare har jag sett vilken kraft som finns i att använda elever som lärresurser i varandras lärande. Bland annat har jag erfarenhet att jobba med blogg i några klasser där elever när de skriver sina texter även får möjligheten att kommentera andra elevtexter. Förutom denna feedback till varandra skapar det ett synligt lärande för elverna och varje enskild elev får en portfolio där framsteg kan följas. Genom att använda digitala verktyg fullt ut har man idag som lärare en uppsjö av digitala ytor där samverkan mellan elever kan ske. Det som är väsentligt är hur jag som lärare skapar ett klimat som gör att eleverna kan utnyttja den potential som finns. Idag skulle jag som lärare medvetet arbete med relationer för att elever skulle kunna ge varandra konstruktiv feedback.

Kreativitet:
Kreativitet tillhör den gruppen av ord som kan vara svåra att definiera. Här tillåter jag mig själv att definiera det som nya sätt att lösa problem och metoder för lärande. Att gestalta lösningar och beskrivningar på olika sätt för eleverna är något som jag eftersträvat som lärare i övertygelsen att en varierad undervisning är en viktigt komponent. Första gången jag prövade att föra in filmskapande i SO-undervisning var det en ganska komplex apparat att få allt på plats och samtidigt inte låta allt handla om tekniken och förlora innehållet i det område vi arbetade med. Det var lätt att tekniken tog överhand för att det var inte tillräckligt lättanvänt. Om jag idag skulle gjort samma sak vore det enklare att sätta fokus på det som faktiskt ska läras eftersom den teknik som tillgängliggörs genom olika digitala verktyg är så pass mycket enklare. Jag skulle kunna låta elever hitta sina vägar att presentera lösning genom film, podcast, bloggar, hemsidor o s v.

Inkludering
Under min lärartid har jag naturligtvis arbetat med elever som behöver någon form av anpassning i undervisningen. En viktigt del i en sådan anpassning var att eleverna kunde få tillgång till olika former av digitala kompensatoriska hjälpmedel. Att få denna tillgång var ofta en ganska komplicerad process inom skolan, det tog tid och inte alla som var i behov fick denna tillgång. Att jobba i en till en miljö underlättar detta något oerhört. Helt plötsligt, utan en massa utredningar, har alla elever tillgång till digitala verktyg som gör det möjligt att hitta olika vägar till lärande och redovisning av kunskaper. Digitala verktyg innebär bland annat att jag som elev får text uppläst, jag kan få hjälp i mitt skrivande jag kan redovisa genom olika inspelningar o s v.

De punkterna som finns ovan kan kompletteras med flera till, listan kan göras lång, eftersom läraryrket är komplext. Sammanfattningsvis handlar digitaliseringen ur ett lärarperspektiv om att se på vilket sätt den undervisning jag skapar kan förstärkas med tillgången till digitala verktyg. Jag kan känna att jag under de tjugo år jag jobbat som lärare hade en undervisning av god kvalitét. Samtidigt finns det en tydlig undran hur denna undervisning skulle kunna varit ännu bättre i en till en miljö.

Det finns en nyfikenhet hos mig som gör att jag väldigt gärna skulle vilja vara lärare där eleverna har full tillgång till digitala verktyg. Om jag kommer att ta steget att pröva? Vet inte. Vad jag vet är att det är otroligt spännande att stötta andra lärare i deras en till en undervisning.

SETT2015, Fridolin och likvärdighet

Genom att välja styrnings- och ledningsspåret på SETT2015 fick jag ett färdigt program som helt och hållet utspelade sig i sal M12 på Kista-mässan. Programmet var ett upplägg av föreläsningar, samtal, paneldebatter och interaktiv teater. Allt detta hölls samman av André Pops.

De tre teman för årets SETT var Demokrati 2.0, Kollegial lärande och Post-IT.

Först ut var utbildningsminister Gustav Fridolin som i samtal med André Pops beskriv sin bild av svensk skola och den utveckling han vill driva. Utan att överdriva är det en helt annat sätt att både beskriva skolan och vad som behöver göras än vad tidigare utbildningsminister fört fram. När Fridolin får frågan om hur den skola som han vill se ser ut svarar han som han gjort många gånger tidigare “Att det är en skola där varje elev varje dag blir sedd”. Ett bra svar som uttrycker en viktigt grundbult, men jag tycker att Fridolin nu skulle kunna lägga till en kommatering i detta svar och även samtidigt uttrycka alla elevers rätt till lärande.

Gustav Fridolin i samtal med André Pops

I samtalet berörs även det kollegiala lärandet som en viktig faktor för att utveckla lärares kompetens och här pekar Fridolin på tiden, rektors ledarskap och statliga initiativ i samverkan för att lyckas. Med statliga initiativ menar han att Matematiklyftet och Läslyftet är goda exempel på där lärare lär kollegialt.

När det gäller digitaliseringen inom skolan, som jag i detta inlägg väljer att fokusera kring, säger Fridolin att den inte ska vara något som kommer utöver det som görs i skolan, det är dags att lämna tänket med datasalar. Därför skrivs inte digitaliseringen in i olika texter som något som har ett egenvärde, exempelvis nämner Fridolin att om man talar om elevers läsinlärning så är det idag en själklarhet att den sker bland annat med digitala verktyg, det är inget man behöver skriva in specifikt. En av de “faror” som jag kan se vid skolans nu kraftiga digitalisering är att det finns en stor risk att det uppstår digitala klyftor, mellan elever, skolor, kommuner. Här säger Fridolin att det är allas vårt ansvar att bygga över de digitala klyftorna.

Om vi då på allvar ska kunna jobba med den frågan som jag ser som en viktigt del i skapandet av en likvärdig skola i Sverige kommer det att krävas en del saker. Fridolin som utbildningsminister måste släppa detaljfrågor så som mobiltelefoners varande eller inte i klassrummen och istället låta professionella lärare avgöra den typen av frågor. Här känns det som att nuvarande utbildningsminister sitter fast i sin företrädares argumentation. Istället behövs ett genomgripande arbete för att se till att vi inte bygger in ojämlikheter när det gäller elevernas möjligheter att utveckla sin digitala kompetens.

Dagen efter Fridolin och Pops samtal införs på DN Debatt ett inlägg av gymnasieläraren Håkan Danielsson där han för fram uppfattningen att datorerna ska kastas ut ur klassrummet för att eleverna ska lära sig mer. Vad artikeln framför allt visar är Danielssons oförmåga att se den potential som de digitala verktygen kan ha för undervisning, en potential som ligger bortom användandet av datorn som rent anteckningsverktyg. Ur ett elevperspektiv blir Håkanssons hållning djupt problematisk, det bygger in ojämlikheter i vårt utbildningssystem.
Det fanns mängder av skolledare på plats för att lyssna på Fridolin under SETT2015 och säkert var det många av dem som också läste Danielssons inlägg på DN Debatt dagen efter. Som skolledare bör det väckas en hel del tankar kring båda dessa saker. Om vi ser till debattinlägget i DN så finns det ett klart skolledarperspektiv på detta: Hur förhåller vi oss till lärare som fortfarande inte har lämnat frågan om de digitala verktygen ska användas i undervisningen? Vi har den viktiga frågan hur de digitala verktygen ska användas för att förstärka pedagogen att jobba med nu, samtidigt ger Håkansson uttryck för att en del inom skolan fortsatt sitter fast i frågan om.

Jag ser en klar risk i dagens skolsverige att den pågående digitaliseringen kommer att bygga in klyftor och skapa en ojämlikhet. Det finns lärare, skolor, kommuner som på ett seriöst sätt arbetar med digitaliseringen av undervisningen och sedan finns det de som fortsatt sitter fast i frågan om. Att fortsatt undervisa våra elever utan att på allvar ta in den digitala demensionen kan för att låna John Deweys ord leda till ett "framtidsrån": "If we teach today´s students as we taught yesterday´s we rob them of tomorrow".

Modellskolan

Högskolan för lärande och kommunikation i Jönköping

30 mars var en stor dag för många pedagoger och andra i Jönköping. På Jönköpings högskola hölls då en konferens som på olika sätt visade resultat av det stora pedagogiska projektet Modellskolan. Modellskolan går tillbaka fem år i tiden då politiker i Jönköping såg på Ribbaskolan och inte alls var nöjda med resultaten på skolan och eleverna uttryckte dessutom låg trivsel.
Det fattades då beslut om att något radikalt måste göras. I samarbete med högskolan i Jönköping drogs projektet Modellskolan igång. Ett viktigt fundament som infördes var att man skulle bygga en skola på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet och att målet var full måluppfyllelse för alla elever. Lärare skulle bli producenter av egen didaktisk kunskap. Elevernas lärande satts i fokus och lärare blev forskare i sin egen verksamhet. Det innebar att förutom heltidsarbete som lärare så bedrev lärare studier på högskolan motsvarande halvfart. En annan viktig komponent i denna omfattande kompetensutvecklingsinsats var att alla skulle vara med. Som lärare hade man möjligheten att säga nej men då jobbade man inte kvar på skolan. En ingång som säkert krävt mer än ett facklig möte.

När Modellskolans resultat efter fem år redovisas i form av seminarier, föreläsningar och paneldiskussioner är det mycket goda resultat. Nådde man full måluppfyllelse för alla elever? Nej men meritvärdena har ökat markant. Elever uttrycker en ökad trivsel och trygghet. När Skolinspektionen gjorde sin analys av Ribbaskolan september 2013 fanns ingen anmärkning. Så slutsatsen man drog kring projektet var att det varit väldigt lyckat, men även tufft att driva.

Det som jag tar med mig från konferensen:

• Vikten av den så kallade styrkedjan. Att det finns ett sammanhållet fokus i hela kedjan; politik - förvaltning - skolledning - lärare - elever. Det är ett antal tuffa beslut som politiker i detta sammanhang har fattat och det gäller att få dem väl förankrade. Förmodligen har det funnits ett antal tillfällen där skolledning har blivit ifrågasatt och då gäller det att tydligt hålla fast.

• Ett gemensamt fokus på skolan. I skolan idag är min erfarenhet att vi av olika skäl har svårt att ha ett gemensamt fokus när det gäller skolutveckling. Vi springer på många olika bollar samtidigt och vi spelar inta alltid i samma lag. Det är många frågor som pockar på uppmärksamhet och i samband med exempelvis låga resultat i PISA tillkommer fler. Exempelvis olika "lyft" (matematiklyft, läslyft) som ska genomföras för att elevernas resultat ska bli bättre. Allt detta är behjärtansvärt, men det finns en risk att vi inte jobbar med ett gemensamt fokus utan kör med olika bollar i olika lag. Lärare från Ribbaskolan vittnade om hur viktigt det varit för deras utveckling att ha en gemensam utgångspunkt för hela skolan. Att med kollegialt lärande som medel ha sin undervisning som grund och analysera den för att helt enkelt bli bättre som lärare.

• Stolta lärare. Det var mycket tydlig för mig när jag lyssnade på några av de lärare som redovisade sina resultat hur stolta de var. De hade professionaliserat sin lärarroll och Modellskolan hade gett dem verktyg för att analysera sin undervisning. Bland annat har de använt sig av skuggning med protokoll i ett kollegialt lärande och haft gemensam forskningslitteratur som  underlag för diskussioner i forskningsteam. Även filmning har använts som verktyg för att analysera undervisningen. Lärare beskriv hur de under projektet fått en vidgad syn kring vilken betydelse undervisningen har för elevernas lärande. De har i linje med det gjort en förskjutning mot elevers lärande.

I den avslutande diskussionen kring framgångsfaktorer lyftes fyra viktiga delar upp.

Att ha ett gemensamt mål för alla.

Att våga hålla i även när det blåser.

Att ha ett väl utvecklad systematiskt kvalitetsarbete.

Att lärare vet hur elever gör när de lär sig. 

Alla skolor i Sverige kan inte arbete utifrån samma förutsättningar som Modellskolan jobbat med, men jag ser att det finns många tankar att lyfta med sig i all form av skolutveckling som i dag bedrivs.

Videoanalys som verktyg att utveckla undervisning

I samband med att vi har haft utbildning av våra SYL (särskilt yrkesskickliga lärare) tillsammans med LIN Education och Anders Söderberg har metoden att videoanalysera sin undervisning aktualiserats.

Videoanalys med SYL och Anders Söderberg

Videoanalys av undervisningen är ett mycket kraftfullt verktyg för att utvecklas som lärare i sin yrkesroll. Genom att filma och sedan utifrån bestämda kriterier analysera det som förmeddelas i filmen kan saker tydliggöras för läraren. Att använda filmen som verktyg frigör lärarens analys från tid och rum. Det är inte möjligt att samtidigt som man befinner sig i aktiv undervisning analysera det som sker på ett djupare och på ett mer reflekterande plan.

För det flesta av oss finns det en tröskel som vi måste ta oss över innan vi verkligen kan göra en djupare pedagogisk analys av oss själva på film. Den tröskeln är att det upplevs som väldigt konstigt att se och höra sig själv, speciellt i en undervisningssituation. Rösten känns inte igen och det finns många saker i kroppsspåket som man inte är medveten om innan man ser det på film. Visst kan det finns vissa saker som man kan fundera över om man ska förändra i sitt kroppsspråk, själv funderar jag över om jag ska vifta lite mindre animerat med händer och armar, samtidigt bör vi kunna komma till en punkt där vi accepterar att detta är jag. Att endast studera det ytliga som sker och med sig själv i fokus leder inte till en djupare analys av mer intressanta fenomen i  undervisningen. Acceptera och ställ inte för höga krav på det rent tekniska när du filmar, att göra det allför komplicerat med speciell filmutrustning ökar risken för att det inte blir av alls. Den enkla tillgången till teknik i form av dator, smartphone, surfplatta innebär att vi hela tiden bär med oss möjligheten att filma. Ett beslut att filma ska kunna fattas med ganska kort varsel i stort sätt i samband med att jag är på väg att starta upp en lektion kan jag fatta beslutet att filma den.

För att sedan verkligen kunna jobba med analysen av undervisningen blir det väsentligt att avsätta tid för detta. Det är i det fallet bättre med kortare tider med täta intervaller än att avsätta längre tid mer sällan. Helt enkelt att hitta en tid i veckoschemat.

Jag tror också att det är bra att skapa någon form av mall som lärare när man ska analysera sin undervisning i samband med att man ser filmen. Kan även vara bra att ha ett antal mallar utifrån vad det är som man vill specifikt studera vid varje tillfälle. Exempel på sådana mallar där frågor kopplas till: Tydliggörande av mål - hur tydlig är jag när jag förklarar för eleverna?, Interaktion mellan lärare och elever - hur ser min kommunikation med gruppen ut?, Genusperspektiv - är pojkar och flickor lika aktiva under lektion?, hur fördelar jag min tid mellan pojkar och flickor? 
Detta är bara några aspekter som kan vara intressanta att använda vid analys av den egna undervisningen. 

Det är viktigt att inte bara stanna i analysen utan att vid varje tillfälle även dokumentera hur jag tänker förändra utifrån det jag ser. Att skapa en handlingsplan exempelvis utifrån: Detta ska jag börja med, Detta ska jag sluta med, Detta ska jag fortsätta med.

Nästa steg för att ordentligt öka kvaliteten på analysen av undervisningen med hjälp av film är att ge sig in i det kollegiala lärandet. Ta kontakt med kollegor som du tillsammans med kan genomföra filmande av undervisning med och sedan gemensamt analysera. Min erfarenhet är att det är i denna process som det verkligen blir en utväxling av att använda videoanalys i syfte att förbättra undervisningen. Ideér skapas och bollas mellan kollegor för att förbättras och sedan testas i undervisningssammanhang och en positiv cirkel av kvalitetsökning i undervisningen har inletts.

Vid utbildningen av våra sylar och så som de har börjat använda videoanalys som verktyg är min upplevelse att det är ett enormt bra sätt att “ta sig in i klassrummet” hos en annan lärare. Vi får möjligheter att studera hur det ser ut när andra undervisar, det skapar möjligheter till feedback som båda kan vara stärkande och utvecklande. I ett öppet klimat skapas nya tankar och ideér som har det gemensamt att de ska gynna elevernas lärande.

Vad tar jag med mig från BETT 2015?

Tillbaka i Sverige efter intensiva dagar i England så är det dags att med lite distans försöka sig på en sammanställning av erfarenheterna från BETT 2015 och fundera över vad jag tar med mig från detta arrangemang.

BETT 2015 i Lin Educations regi fick ett riktigt bra anslag när det inleddes med fem korta föreläsningar under, LinTalks, som sätter agendan för de kommande dagarna. Föreläsarna var i det här fallet väldigt olika i sina ingångar med det hade många gemensamma drag som handlade om lärande under nya förutsättningar. Jag känner att detta ska skulle kunna vara ett bra sätt att jobba vid olika former av kompetensutveckling. Att först ha en inledning som ger en gemensam plattform att stå på för att sedan kunna välja olika vägar att fördjupa sig.

Ilma i sitt LinTalk Foto: Jonas Nilsson

Lin hade satt en övergripande rubrik för årets arrangemang och det var "The Network Experience"

och det lyftas fram på ett mycket handfast sätt. Oftast säger vi att en viktig del när det gäller deltagande i konferenser som BETT är det nätverkande som sker med andra. Att som nu skedde skapa vissa aktiviteter, till och med testet med en speciell dejting-app, ger en kraftig puff för nätverkandet. Jag är övertygad om att många möten blev av just p g a det tydliga budskapet om att här är vi för att nätverka med varandra.

Den stora positiva överraskningen för min del stod de två spårvalen för. Under torsdagen och fredagen var det valbara spår och mina val för på "Att leda utan att chefa" och "På osäker mark". Inget av de här spårvalen innehåll skolbesök initialt när jag valde, och det är här den stora positiva överraskningen kommer, både innehåll besök på skolor. Det var verkligen bra att så var fallet för det blev en enormt bra upplägg där innehållet i spåren fick en kontext genom skolbesöken som gjordes.

Elevguider på Bohunt School

"Att leda utan att chefa": Innan besöket fick vi ett antal frågeställningar som vi skulle fokusera på under besöket på Bohunt School. Bohunt har under en femårsperiod gått från mediokra resultat till en skola med toppresultat. Det som slår mig är hur man på skolan har arbetet för att kunna gå ett helhetstänk utifrån elevernas lärande och att detta genomsyrar hela skolan. En viktig komponent har varit att jobba med höga förväntningar på eleverna och de visar verkligen detta när vi samtalar med elever och det är t ex elever som håller i "undervisningen" för oss besöker och det är elever som guidar oss runt. Det är elever som är mycket stolta över sin skola.

Bohunt koncept för framgång

En kommentar som bitar sig fast under detta besök är rektorns "Om man vill ha annorlunda resultat måste man göra något annorlunda". För mig betyder det att vi måste göra ganska stora förändringar i våra "mindset" kring hur undervisning ska se ut.






Efter skolbesöket fick vi under ledning av Ewan McIntosh i grupper utmaningen utifrån vad vi sett

Innovationstänkande 

och egna erfarenheter skapa tanka kring skolutveckling. Det "war room" som byggdes upp var en konkret modell för mig hur man kan ta fram idéer kring skolutveckling och blir väldigt konkret kring detta. Målet var att vi alla skulle har en konkret idé och att vi sedan skulle inhämta feedback kring idéen för att förbättra den. Själv bar jag med mig en tanke om ett pedagogiskt lotteri som jag återkommer till när det sjösätts. Sammantaget visade detta hur viktigt det är att vi är medvetna om vilka modeller vi använder för att bedriva skolutveckling. Vilken modell passar just för vår verksamhet? En fråga som jag kan ta med mig i det fortsatta arbetet tillsammans med skolledningen på "min" skola.

"På osäker mark": Efter en inledning av Stefan Fornestedt och Johan Risborn om tankar kring hur vi ger alla elever samma förutsättningar för lärande i skolan, var det dags för mitt andra skolbesök under BETT 2015. Om besöket på Bohunt School sätta igång min hjärna så fick Frank Wise School mitt hjärta att klappa lite extra. Frank Wise School är en specialskola som visar ett enormt engagemang för sina elever och om detta skull jag kunna skriva hur mycket som helst. Dock tänker jag i denna text speciellt framhålla deras fantastiska arbete när det gäller att med digital teknik som hjälp skapa lärmiljöer för sina elever. Det finns speciella rum för skapande av film och musik som gör tekniken tillgänglig på elevernas villkor. Andra ytor på skolan har byggts upp för att eleverna ska kunna vara kreativt skapande med digitala verktyg. Det rum som var riktigt speciellt att uppleva var deras dramarum.

Vi är med på månlandningen

Ett rum som hade tre projektor i taket som styrdes från samma dator och gav möjligheten att projicera på tre av rummets väggar samtidigt. En lärmiljö som eleverna rent fysiskt kunde kliva in i och interagera i. De kunde gå direkt in i sagan som berättades, de kunde jämföra sin egen längd med olika djurs, de kunde kliva in i regnskogen, se sig själva i rörelse. "Ja endast fantasin sätter stopp för vad som kan göras", som någon lärare uttryckte det.
För mig aktualiserar detta frågan kring hur våra lärmiljöer ser ut och hur de borde se ut i spåren av skolans digitalisering. Många skolor har fått en "grundläggande" digitalisering på plats. Trådlösa nätverk finns, elever och lärare har kontinuerlig tillgång till digitala verktyg, vi har börjat prata om att pedagog ska styra teknik. Jag tror att ett slags nästa steg är att fokusera kring våra lärmiljöer och detta i ett brett perspektiv alltifrån hur möblering ska vara till hur relationer ser ut i ett lärandesammanhang.

Avslutningsvis känner jag att det är en mycket god idé att i samband med att det finns ett antal deltagare från samma organisation med vid denna typ av konferenser skapa gemensamma digitala ytor. Att våra deltagare har bloggat på iktpedagogerna.se och delat med sig av sina erfarenheter har gett mig en både bredare och djupare bild av BETT 2015. Ett koncept som jag tänker ta med mig till kommande konferenser.

Förberedelse BETT 2015

På väg BETT 2015

Just nu är vi inne i slutskedet av förberedelserna inför BETT 2015 bland den grupp av 25 personer som kommer att åka från Kalmarsunds gymnasieförbund. Då handlar det inte bara att ha koll på pass, biljetter och galakläder.
Att verkligen få ut något av denna typ av kompetensutveckling kräver att det görs vissa insatser innan, under och efter. Vi har haft ett uppstartsmöte för dem som kommer att delta från förbundets sida och i samband med det delades det ut uppgifter till deltagarna:

1. Under vistelsen i London: Skriv ett blogginlägg på max 200 ord och ta minst ett foto kopplat till din text. Text och bild kan vara kopplat till valfri dag och aktivitet under resan. Maila din text och foto, som är redo att publiceras, till någon av IKT-pedagogerna som kommer sammanställa inläggen och bilderna för att därefter publicera dem på www.iktpedagogerna.se under vistelsen i London.
   
2. Efter eller i samband med resan: Tala in eller filma en reflektion (gärna tillsammans med någon annan) kring resan och dess aktiviteter, som du/ni även delar med de övriga deltagarna i Google Drive.
   T.ex: Vad har varit bra? Har du lärt dig något nytt? Har du knutit några nya kontakter? Vad har resan gett dig? Vad kommer du att ta med dig in i din yrkesroll?
   
3. Efter resan: Du ska tillsammans med skolledning bestämma hur och när ni ska redovisa erfarenheter från den kompetensutveckling du varit med om.

Från tidigare erfarenheter vet vi att det blir ökad kvalitet när det finns en tydlig uppgift av reflekterande karaktär som delas med andra. Det ger en möjlighet att sprida lärande inom organsationen.

För personlig del ser jag fram emot BETT 2015 och de möjligheter som finns att utvecklas i yrkesrollen. De spår som LIN Education i år erbjuder är riktigt intressanta. Jag har valt utifrån det som jag just nu känner är mest utvecklande där vi befinner oss i vår process kring digitalisering i skolan. 

Första valtet handlar om det informella ledarskapet, en viktigt del i rollen som IKT-pedagog. Hur kan man skapa strategier för ledarskap utan att ha ett formellt ledarskap inbyggt i tjänst?

Det andra valtet handlar om inkluderande arbetssätt med digitala verktyg som förstärkande. Detta är ett område som vi under en tid arbetat med i förbundet.

Ett bra upplägg inom spåren är även att göra vissa förberedelser innan, det kan handla om att skapa digitala kontaktytan med andra deltagare innan, det kan vara att man har vissa områden som man ska analysera inom den egna verksamheten för att ta med sig in i olika workshops. Detta tror jag är ett upplägg som kunde användes mer vid kompetensutveckling.

Till detta handlar ett arrangemang som BETT 2015 om nätverkande som i år även fått speciellt fokus i LIN Educations program.

Ser nu fram emot spännande och lärorika dagar i England.

Flipped classroom

Tillsammans med Emil Jansson hade jag ett samtal med Karin Brånebäck och Daniel Barker om flipped classroom och det gav mig en fördjupad förståelse för tänket kring att förändra sin undervisning där tekniken blir en drivkraft.

Vi började samtalet kring vad det egentligen är för tankar som ligger bakom konceptet flipped classroom.
I botten finns det en föreställning om att den viktiga tiden i klassrummet kan användas på ett annat sätt än vad man gjort tidigare. Mindre av föreläsande och mer av att jobba med eleverna för att de ska nå en ökad förståelse. Att som lärare ändra sin metodik i klassrummet möjliggörs till stora delar genom nya tekniska förutsättningar. Flipped classroom är för en del svaret på frågan hur vi i skolan kan dra nytta av digitaliseringen. När det gäller tidsaspekten kostar det initialt tid, men det gör det på vilket sätt man än vill förändra sin undervisning. Detta är en tröskel som man måste ta sig över och det är en tid som man måste ta sig.

Daniel Barker och Karin Brånebäck

Vi samtalade även kring frågan: Vad är flipped classroom? Det kan vara ett sätt att använda tekniken för att eleverna ska få en chans att förbereda ett bra möte i klassrummet och att jag som lärare vet var eleverna befinner sig. Att koppla frågor till flipparna ger läraren denna förståelse. Enkäter blir mycket enklare när det finns tillgång till digital teknik.
Behövs det en definition? Viktigast är inte att slå fast en specifik definition. Däremot kan det var bra med en modell för att kunna använda den digitala tekniken. Olika lärare formar sitt "flippande" på olika sätt. Daniel gör en jämförelse med att göra musik, men tar bra delar från andra och gör något eget.
Att metodiken fått ett stort genomslag kan delvis förklaras genom att det fått en tydlig koppling till film. Att filmen är central inom

Det finns några punkter kring flipped classroom som speciellt fångat mitt intresse.

• Förändrad undervisning kopplad till IKT
  Flipped classroom är ett didaktiskt och metodiskt tänkande som utnyttjar den styrkan som ligger i användandet av digitala verktyg. Saker som visserligen har varit möjliga att göra tidigare blir med digital teknik tillgängligt och lättanvänt. Flipped classroom är förmodligen starten på ett nytt sätt att se på undervisning. Hur det kommer att se ut framöver kan vi bara spekulera i. 
• Publikt arbetssätt och självreflektion
  När lärare bestämmer sig för att göra sitt arbete publikt så innebär det per automatik att man börjar reflektera över sin egen undervisning. Varför gör jag just på det här sättet? Steget att jobba publikt kan vara olika stort för lärare att ta. En positiv effekt av att lärare jobbar publikt blir att vi får en mer transparent skola. Vidare öppnar det publika arbetssättet upp för en större kollegial samverkan. 
• Relationer
  Det är många lärare som använder sig av flipped classroom som vittnar om att relationen mellan lärare och elev stärks. Metodiken gör det möjligt att möta eleverna på ett helt annat sätt än när man lägger mycket tid på traditionellt föreläsande. Läraren får en bättre möjlighet att skapa en förståelse för var eleverna befinner sig i sin lärandeprocess.

Vi avslutar med att bolla tanken kring hur flipped classroom skulle kunna sprida sig till andra delar av samhället.

Vill du höra samtalet i sin helhet på Plugget 2.0 så kan du göra det här.

afkVarberg 2014

Svensk skola befinner sig idag i kris, eller finns det en annan historia att berätta också? Efter två dagar

på afkVarberg finns det faktiskt en annan historia än den som beskrivs i media. Det som framför allt har slagit mig under dessa dagar är att det finns ett enorm engagemang på olika håll och nivåer. Skolsmedjans skapande av afkVarberg är ett praktiskt utslag för detta engagemang. Aktiva inom skolan som går samman med syftet att skapa en mötesplats för alla som vill utveckla svenska skola i positiv riktning, med övertygelsen att vi bäst gör detta tillsammans.

Det program som satts samman dessa dagar var väldigt väl avvägt. Bra relevanta föreläsare, tid för diskussioner och reflektioner med övriga deltagare och ett intressant grepp med Pecha Kucha.

Ylva Källman
Bland annat framhöll hon att det som är specifikt för lärare är den passion som finns för yrket. Hon ser detta som kärnan att bygga utveckling kring. Vidare pratade hon om att bygga en lärande organisation mycket handlar om vår vilja att lära av varandra. Inom en lärande organisation blir det också viktigt att sprida goda exempel. Ylva hävdar att vi är duktiga på att sprida och rapportera avvikelser i olika organisation, men att vi behöver bli bättre på att rapportera "tillvikelser", alltså sådant som fungerar bra.

Per Kornhall
Per är bland annat författare till böckerna Barnexperimentet och Alla i mål. I den förstnämnda går han igenom senaste decenniernas skolreformer i Sverige. Hans slutsats i korthet är att vi hade ett relativt väl fungerade skolsystem i Sverige och sedan bestämdes att allt skulle ändras. Alla dessa reformer genomfördes utan konsekvensanalyser och än värre utan att det kopplades någon vettig utvärdering till dem. Vi ser idag en skola där det går allt sämre för allt fler elever.  Mot bakgrunden att en lyckad skolgång är det bästa vaccinet mot misslyckande vi kan ge våra ungdomar blir det allt viktigare att se till att alla elever lyckas i skolan. Enligt Per måste skolutveckling kroka arm med lärare och drivas utifrån det som motiverar lärare. Bäst sker detta genom kollegialt lärande. På min läslista hamnade nu Alla i mål.

Måns Adler
Grundaren av streamingtjänsten Bambuser framhöll sin viktiga drivkraft att demokratisera teknologin. Måns pekade på ett antal viktiga händelser i vår omvärld där Bambuser hade spelat en avgörande roll för människor att kunna förmedla det som händer, bland i motstånd mot regimer. Det är här som Måns framhåller den förenkling ny teknologin som ett "vapen", när det som tidigare övervakat blir övervakade. När Måns talar till skolan direkt ber han oss att inte förenkla för eleverna, det är frustrationen som talar om när jag lär mig saker.

De afktalks som jag deltog i under dessa två dagar hade vissa röda trådar som dök upp: Värdet av det kollegiala lärandet. Det var givande att höra hur kollegialt lärande organiseras i olika verksamheter allt från förskola till gymnasium. Ledningens betydelse framhölls i flera sammanhang som betydelsefull för skolutveckling, men även det ansvar som vilar på varje enskild lärare.

Av de Pecha Kucha som framfördes under afkVarberg tog jag mycket intryck av Christian Jerhovs teori om myrkolonioptimering. Liksom myrorna lämnar efter sig doftspår för andra myror att följa när de hittat mat lämnar vi "doftspår" efter oss i den digitala världen när vi hittat något bra. Vi likar, +ar, retweetar, delar o s v och på så sätt skapar vi digitala spår att följa. Vi bygger helt enkelt en delakultur där alla kan bidra. Det pågår en tyst revolution som inte uppmärksammas i medier.

Ett inte oviktigt inslag var den elevmedverkan som fanns. Visst har vi fantastiska elever som både kan underhålla genom trolleri och delta i pedagogiska samtal. Som på den något ledande frågan från Viktoria om vilka lärare de haft under de senaste fyra åren kan svara "Världens bästa". Det är viktigt att hålla i minnet att även detta är en beskrivning av svensk skola.

Det är med stor inspiration som jag lämnar Varberg och det är härligt att se allt det engagemang som finns för att göra den svenska skolan än bättre. Det finns idag flera positiva signaler att det på flera håll pratas pedagogik och lärande (tyvärr inte så mycket på nationell politisk nivå) i syfta att våra elever ska få en bra skola. Det pratas om kollegialt lärande, en förändring från att lärarjobbet varit ett ensamjobb til att vara ett gemensamt ansvar. En förändring som jag tror är mycket positiv på flera sätt. Lärarjobbet idag är så komplex att det är svårt att klara allt på egen hand. Det handlar även om att bygga upp ett självförtroende bland alla som jobbar i svenska skola, det är lätt att tappa det om det bara är negativa bilder som får genomslag. Det behövs fler personer för att bygga ett sådant självförtroende, det är inget ensamjobb. I ett sådant sammanhang kan delakultur även bidra till att skapa positiva bilder av vad som händer i skolan.

Stort tack till "smederna" för ett väl genomfört afkVarberg, hoppas på återseende.

Digitalisering och skollednings roll

Genom att tillsammans med Emil Jansson driva Plugget 2.0 bygger vi tillsammans en plattform för egen kompetensutveckling. Samtal med intressanta personer skapar underlag för reflektioner. Slumpmässigt och med ojämna intervaller kommer mina reflektioner att presenteras på denna blogg.

Att skolledningen har en avgörande roll för all form av skolutveckling hör vi i alla sammanhang. Detta gäller självfallet även digitaliseringen av skolan. Den digitala utvecklingen av undervisningen får vi betrakta som ett ganska nytt område för rektorer att leda och därmed finns inte samma erfarenheter att falla tillbaka på som finns när det gäller det mer generella pedagogiska ledarskapet. De flesta rektorer har själva en bakgrund som pedagoger, men inte alls säkert att de har erfarenheten från att arbeta med digitala verktyg i undervisningen.

I avsnitt sju av Plugget 2.0 samtalar jag och Emil Jansson med Maria Abrahamsson och Edward Jensinger om skollednings roll vid skolans digitalisering, ett mycket intressant och lärorikt samtal.

Maria Abrahamsson och Edward Jensinger

Samtalet tar sin utgångspunkt i varför digitaliseringen är viktig för skolan. Detta är för båda en självklarhet eftersom det ligger i skolans uppdrag att skapa en undervisning som skapar digitalt kompetenta elever och att eleverna upplever undervisningen som relevant.



Samtalet fick mig att reflektera kring fyra olika områden som Maria och Edward belyste på olika sätt: Förståelse, föredöme, förväntan och organisation.

Att förstå
När det gäller skolledarens behov av förståelse för att kunna leda skolans digitalisering är det en förståelse som i stora delar rektorer behöver skaffa sig på egen hand. Det är inte en kompetens som rektorer per automatik har med sig i sitt uppdrag idag. Att skaffa denna kompetens ser Edward som ganska enkel, han gjorde det bland annat genom "att hänga med de egna lärarna".
Aktiviteter som kan stärka förståelsen: Att besöka andra verksamheter och ta del av deras erfarenheter och spegla sig i dessa. Även att inleda ett kollegialt lärande bland skolledningar kan ses som en viktig aktivitet.

Att vara ett föredöme
Hur viktigt är det att rektor fungerar som ett föredöme när det gäller att använda IKT i sin verksamhet ? Jag möter lite olika uppfattningar i denna fråga. En del anser det väldigt viktigt och en del tycker att rektor har viktigare saker att lägga energi på. Både Maria och Edward var väldigt tydliga med vikten av rektor som föredöme. Alla skolledare har inte samma ingångar i detta som Maria (tidigare IT-pedagog) och Edward (brinnande intresse för IKT) utan det kan behövas en struktur som stödjer utvecklingen av IKT på skolan.
Jag tänker att här finns det möjligheter att skapa workshops där de digitala verktygens möjligheter undersöks ur ett ledarperspektiv. Vi flippar vissa delar av mötesstrukturen lika väl som en lärare kan flippa sin undervisning. Syfte är att frigöra tid för att kunna få en ökad kvalitet i det fysiska mötet. Hur kan man som ledare använda digital teknik för att ge feedback till sin personal? Hur kan vi göra för att på ett mer effektivt sätt utvärdera verksamheten? Vilka önskvärda processer (exempelvis kollegialt lärande) kan man som ledare understödja genom användande av digital teknik?

Förväntningar och krav
Förväntningar och krav är två begrepp som ofta förekommer inom skolans värld. En viktig framgångsfaktor i undervisningen är höga förväntningar på eleverna. Så bör det då också vara ur ett skolledarperspektiv att höga förväntningar på lärare leder till goda resultat. Samtidigt tror jag att vi inte ska vara rädda för att i ett sådant sammanhang även använda begreppet krav. Som skolledare är det viktigt att vara tydlig med vilka krav man ställer på sin personal när det exempelvis gäller användande av digital teknik i undervisningen. Att kunna formulera dessa krav faller tillbaka till punkten ovan om förståelse, för att kunna ställa rätt krav måste skolledare ha en god förståelse om skolans digitalisering.

Samtalet handlade även om kraven från förvaltningsnivå att driva den digitala utvecklingen, eller rättare sagt avsaknaden av de kraven. Även här krävs det en förståelse för att kunna vara tydlig i kraven. Annars blir det nog lätt så att satsningar ses som tekniska projekt där det bara handlar om nyckeltal så som hur många datorer som finns i skolan.

Organisation
I samtalet framkom åsikten att lärare idag lägger för mycket tid på att skapa lärresurser och då behövs en organisation som kan möta detta genom att ta vara på allt det som lärare gör och dela det med andra. Delakulturer både på lokal och nationell nivå skulle kunna spara mycket arbete för lärare och samtidigt kunna höja kvalitet på undervisning.
Digital teknik öppnar även upp för ett nytt sätt att se på tid och rum i undervisningen. Flipped classroom är ett sådant exempel som frigör tid för lärare, mer om detta i reflektionen kring avsnitt 8 i Plugget 2.0.
Hur kan vi vidare använda möjligheten att förstärka olika delar av undervisningen genom användandet av digitala verktyg? Exempelvis skulle jag som lärare kunna ge elever feedback genom Skype, HangOut och utgå från ett delat dokument. Var vi befinner oss och när vi gör detta spelar mindre roll. Jag tror att möjligheter här finns till ett mer effektivt arbete med en ökad kvalitet. Detta kräver en annan syn på vad som är arbetstid och inte och det kommer att ställa krav när det gäller traditionell tjänstefördelning.

Sammantaget tänker jag att detta är fyra viktiga områden för en skolledare att fokusera på när det gäller den pågående digitaliseringen av skolan. Att skapa sig en grundläggande förståelse för vad det innebär, att själv kunna verka som ett föredöme när det gäller användande av digitala möjligheter, att ställa tydliga krav på personal när det gäller undervisning i digitala miljöer, samt att hela tiden kunna se över organisation för att på bästa sätt kunna få en utväxling av digitala möjligheter.